rondine

Äntligen

har jag läst ut den här tjocka kolossen





De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
Albert Bonniers förlag 2009

Boken innefattar 662 sidor och ja, jag har läst böcker med betydligt
fler sidor, så varför kändes den här boken så mycket längre
och varför tog det så lång tid att läsa den?
Kommer inte ihåg exakt, men jag har säkert hållit på med den i ett par veckors tid.
Har m.a.o inte läst så många sidor åt gången.
Kanske borde tillägga att en del sidor utgör beskrivning av romanfigurerna,
kartor, dokument etc.

Handlingen utspelar sig i Lodz, en Polsk stad där nazisterna
inrättade ett getto under andra världskriget.
Innehållet i boken är baserat på Gettokrönikan, ett drygt 3000 sidor
långt dokument som skrevs av anställda på gettots arkivavdelning.

Boken är mycket välskriven och miljö och personer beskrivs
så att man tydligt ser dem framför sig, vilket tilltalar mig som läsare
oerhört mycket.
Man får verkligen inblick i de hårda och omänskliga förhållanden
som judarna levde i under nazismen.
Författaren ska också ha en eloge för,
hur han lyckats att framställa en roman ur dessa torra fakta,
hur han har kunnat levandegöra personerna.

Gettot styrs med järnhand av judeäldsten, eller Ordföranden som han också kallas.
Mordechai Rumkowski är hans egentliga namn.
Han styr över allt som sker i gettot och till sin hjälp har han många medarbetare.
Deras funktion är att övervaka allt arbete i de fabriker som ska förse nazisterna
med allt de behöver för både civila och militära ändamål.
Ordföranden själv, är givetvis underställd nazisterna
och försöker (?) förhandla med dem i olika frågor som rör gettot.
Man får dock inte klart för sig om han verkligen är så naiv,
att han inte förstår vad som händer med de människor som "förflyttas" från gettot.
Eller är han bara smart och iskall?
Säkert är i alla fall, att han och hans familj och en del andra är priviligierade
och lever ett helt annat liv än den stora massan i gettot.
Längre fram i handlingen, får man också reda på något som gör att man
får verklig avsmak för denne man.
Om det som påstås  är sant eller om det är författarens fria skapande, låter jag vara osagt.
Personerna som passerar revy i boken är många och det
är lite svårt att hålla isär dem.
Kanske för att de inte återkommer så ofta och kanske för att
historien i sig är svår att foga samman till en roman.
Enligt mitt tycke borde innehållet ha kortats av till hälften, för att passa i romanform.
Eländet, läs judeutrotningen och vad som föregick den, blir inte mer gripbart
för att man frossar i det.
Som en faktabok, hade det varit mer befogat med denna omfattning.
Som kvällslektyr, var det TUNGT.
Ändå rekommenderar jag boken, pga det rika språket och de målande
beskrivningarna av miljön.

Till sist, kan jag inte låta bli att göra en reflektion:
Idag har vi nog, trots all historieundervisning och all information,
svårt att förstå vilka fasor både judar och andra folkgrupper utsattes för
av nazisterna.
Med den bakgrunden, är det än svårare att förstå hur den Israeliska staten 
resonerar när de bygger bosättningar på Västbanken och stänger in det Palestinska
folket i vad som påminner en hel del om de koncentrationsläger som nazisterna inrättade.

Jag har varit intresserad av de här boken eftersom jag gillar böcker som bidrar med beskrivningar av olika delar av världen, samhällen, historien. MEN jag har tvekat eftersom den känns lite tung... får väl se.



En annan historisk reflektion är att, trots denna svarta del av Europas historia, röner partier som SD just nu stora framgångar i hela Europa...

Boken är väl värd att läsas.

Men, man ska som sagt inte ha bråttom.

Själv, är jag i vanliga fall en ganska snabb läsare,

men med denna bok, kändes det som det tog oändligt lång tid.

Läste en annan recension någonstans och den personen

upplevde också boken som ett sömnpiller, även om den var bra!