Pinsamt värre på jobbet idag (måndag) blev det när chefen inför alla ropade
upp mitt namn och talade om att jag snart (på midsommarafton) ska fylla år och hur mycket dessutom...
Fick dock lite trevliga presenter som passade mig precis, presentchecker som gäller på stans shoppingstråk och presentkort på en handelsträdgård.
Bra eftersom jag ska åka på semester och slapp blommor som bara skulle ha vissnat annars.
Det och den goda lunchen vi bjöds på (rökt kalkon, pastrami, potatisgratäng och sallad)
gjorde det hela lite mer uthärdligt.
Lunchen fick vi för att det var sista arbetsplatsträffen innan semestrarna.
Och från mina söta, söta närmaste kollegor fick jag det här:
ytterligare ett presentkort, fast till en annan handelsträdgård
och en liten flaska bubbel!
Det bästa av allt är att..... NU HAR SEMESTERN BÖRJAT!
I morgon drar vi.
See you!
Rondine
Fick dock lite trevliga presenter som passade mig precis, presentchecker som gäller på stans shoppingstråk och presentkort på en handelsträdgård.
Bra eftersom jag ska åka på semester och slapp blommor som bara skulle ha vissnat annars.
Det och den goda lunchen vi bjöds på (rökt kalkon, pastrami, potatisgratäng och sallad)
gjorde det hela lite mer uthärdligt.
Lunchen fick vi för att det var sista arbetsplatsträffen innan semestrarna.
Och från mina söta, söta närmaste kollegor fick jag det här:
ytterligare ett presentkort, fast till en annan handelsträdgård
och en liten flaska bubbel!
Det bästa av allt är att..... NU HAR SEMESTERN BÖRJAT!
I morgon drar vi.
See you!
Rondine
Hit längtar jag - här föddes jag - här blev jag människa
sommarnatt på Storavan.
(bilden har jag tagit själv, jag vill inte att du kopierar/använder den utan
att fråga mig om lov)
Har du alltid bott på samma ställe?
Flyttat?
En gång?
Flera gånger?
Oavsett om du trivs på ett nytt ställe.
Säger du inte alltid att du ska åka hem om du åker till den plats du växte upp på?
Så är det i alla fall för mig.
Bara en arbetsdag kvar nu, sedan SEMESTER!
Förhoppningsvis vänder vädret och blir just så underbart som ni
ser på bilden ovan, från den vackraste plats man kan tänka sig.
Då kan man bänka sig i båten och fiska nätterna igenom.
Kanske gå iland på Västre Skvegge och grilla firrarna man förhoppningsvis fått.
En stekhet dag, när bromsarna och knotten är som galna,
packar man matsäcken och tar en tur upp på Gotthardsberg.
Där har man en strålande utsikt över sjön och alla bergen runt omkring.
Man får bara se till att väsnas tillräckligt mycket,
så man inte stöter ihop med björnen som brukar hålla till där.
Regniga dagar? Vill jag inte ha.
Men kommer de, får vi ta det då.
Då blir det nog en tur till centralorten.
Kanske ett besök på det kända muséet,
där jag brukade sommarjobba förr i tiden.
På Midsommarafton, när jag råkar ha en mycket jämn årsdag,
hoppas jag att mina syskon och kusiner dyker upp.
Det ska bli roligt att se dem!
Händer inte alltför ofta, eftersom vi bor så långt ifrån varandra.
Vet inte om jag hinner blogga mer innan jag åker,
eller om jag kommer att kunna göra det under semestern.
I så fall; får ni ha det så trevligt! (lediga eller jobbande)
Rondine
Vårruset för tredje året i rad, här en av mina kollegor intervjuad av Peter Siepen
Hemkommen efter en trevlig kväll i glada vänners lag.
Vårruset, alltid lika trevlig masshysteri - en MASSA kvinnor som först
värmer upp till musik med hjälp av ledare från Friskis och Svettis.
Sedan tar man sig runt en bana på 5,2 km i den takt man själv vill.
Har man lyckats skrapa ihop ett 6-personers lag, får man picknickmat efteråt.
Dessutom kan man med lite tur vinna fina priser om man blir plåtad och bilden
hamnar i tidningen.
Sådan tur hade vi inte ikväll, men väl förra året.
Bilden ovan föreställer Sister Jane, vars startnr. blev draget då.
Hon fick komma upp på scenen och bli intervjuad av Peter Siepen.
Vi hade i alla fall tur med vädret i kväll, det var ljuvligt!
På vägen hem fick jag syn på grannens fårskock,
som smitit ut ur hagen och gick på vägen.
Körde in till hans gård och berättade, varpå han tog ut sin vallhund och hämtade
in sina får.
En vanlig kväll på landet...
Rondine
Två bloggar som jag rekommenderar
har hittat två läsvärda bloggar av två svenska tjejer som bor och arbetar utomlands.
Den ena, Minna, i Sydafrika - bloggadr: http://minna-sydafrika.blogspot.com/
Den andra, Sophie, i Italien - bloggadr: http://sophiequi.blogspot.com/
Tycker ni om att läsa om andra länder, se vackra bilder och drömma er bort - läs dem!
Rondine
Den ena, Minna, i Sydafrika - bloggadr: http://minna-sydafrika.blogspot.com/
Den andra, Sophie, i Italien - bloggadr: http://sophiequi.blogspot.com/
Tycker ni om att läsa om andra länder, se vackra bilder och drömma er bort - läs dem!
Rondine
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
är titeln på en mycket märklig bok, skriven av författaren Mark Haddon.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår : 2003
Översättning: Ulrika Jannert Kallenberg
Illustration: Bilden är ett fotomontage. Pudeln (foto: Pål Hermansen) Pojken (foto: Peter Cade).
(jag har kollat med förlaget samt de båda fotograferna och det ok att lägga upp bilden här)
Boken handlar om Christopher som är 15 år och har Aspergers syndrom.
Det är Christopher själv som berättar historien och boken är alltså
skriven i dagboksform. (Det kanske ska tilläggas att boken är en roman
och att huvudpersonen och handlingen alltså är fiktiv).
Han berättar om sitt liv och sin vardag ur sitt eget perspektiv,
hur han upplever olika händelser kontra omgivningens reaktioner på det.
Christopher är intelligent och har särskild fallenhet för matematik.
Han går ändå i en specialskola p.g.a sitt handikapp.
Han har svårt att tolka sinnesintryck, minspel och språkliga tvetydigheter,
något som gör att han hela tiden ställs inför knepiga situationer och omöjliga val.
Christopher är också intresserad av svårlösta mysterier och ramlar rakt in i ett sådant
när grannens (mrs Shears) hund, en dag hittas ihjälslagen.
Han bestämmer sig då för att ta reda på vad som hänt.
Boken är skriven med mycket kärlek, värme och (tror jag) stor kunskap om hur en
person med Aspergers kan tänka och handla.
Något som författaren kanske lärde sig, när han som student på Oxford, jobbade extra med att
stötta personer med psykiska funktionshinder.
Som utomstående läsare kommer man direkt in i Christophers värld och det känns som om man
följer honom varje steg han tar.
Berättandet är nästan filmiskt och det är en del av charmen med den här boken.
Huvudpersonen/berättaren ser alla detaljer omkring sig och beskriver dem
för att själv förstå vad han ser och vad det betyder.
Den här boken är både sorglig och samtidigt väldigt rolig.
Jag har läst den flera gånger och har lika stor behållning av den varje gång.
Rekommenderas varmt!
Rondine
Oj, alldeles för sent för mig... Några rader bara
såg en läskig film på tv6, "Hide and seek".
Är det någon som sett den?
En pappa och hans dotter har nyss flyttat in i ett stort hus.
Det händer konstiga saker där.
Upplösningen blir inte alls som man väntade sig...
Igår skrev jag en bokrecension och tänkte lägga upp här,
men har ännu inte vågat.
Varför?
Jo, jag ville lägga upp en bild på omslaget också, men oroar mig
för upphovsrätten o.s.v.
Det är något som jag undrar över i bloggvärlden,
hur alla ni vågar lägga upp en massa bilder, filmer etc.?
Eller vet ni något som jag inte vet?
Har tagit kontakt med bokförlaget, men inte fått ngt. svar.
Skulle vara intressant med feedback på detta.
Vi ses.
Rondine
Är det någon som sett den?
En pappa och hans dotter har nyss flyttat in i ett stort hus.
Det händer konstiga saker där.
Upplösningen blir inte alls som man väntade sig...
Igår skrev jag en bokrecension och tänkte lägga upp här,
men har ännu inte vågat.
Varför?
Jo, jag ville lägga upp en bild på omslaget också, men oroar mig
för upphovsrätten o.s.v.
Det är något som jag undrar över i bloggvärlden,
hur alla ni vågar lägga upp en massa bilder, filmer etc.?
Eller vet ni något som jag inte vet?
Har tagit kontakt med bokförlaget, men inte fått ngt. svar.
Skulle vara intressant med feedback på detta.
Vi ses.
Rondine
Avslöjad? Är du där Sister Jane?
en gång var jag lite oförsiktig på jobbet och loggade in på min blogg, lite snabbt bara.
Glömde att radera.
Och eftersom jag delar dator med min kollega sister Jane,
misstänker jag att hon upptäckte bloggen.
Gjorde hon det, är hon inte dummare än att hon listar ut att det är jag...
Därför undrar jag nu.
Sister Jane, om du vet att det är min blogg kan du väl säga det i morgon när vi möts?
Utan att berätta det för någon annan?
Annars är det ju som att du tjuvläser?
Och du vet ju själv att du inte heter sister Jane, men om du tänker till lite
så kan du nog klura ut varför jag döpte dig till det?
Ingen annan ska ta åt sig förstås.
Läs på bara och lämna kommentarer, så blir jag glad.
Rondine
Glömde att radera.
Och eftersom jag delar dator med min kollega sister Jane,
misstänker jag att hon upptäckte bloggen.
Gjorde hon det, är hon inte dummare än att hon listar ut att det är jag...
Därför undrar jag nu.
Sister Jane, om du vet att det är min blogg kan du väl säga det i morgon när vi möts?
Utan att berätta det för någon annan?
Annars är det ju som att du tjuvläser?
Och du vet ju själv att du inte heter sister Jane, men om du tänker till lite
så kan du nog klura ut varför jag döpte dig till det?
Ingen annan ska ta åt sig förstås.
Läs på bara och lämna kommentarer, så blir jag glad.
Rondine
Rötter som går djupt ner i myllan eller snarare humuslagret... Har ni fått något liknande med posten?
kom hem efter dagens slit och hittade ett brev på köksbordet.
Innehållet såg ut så här:
Eftersänt från min gamla adress i Stockholm, varifrån jag flyttade för snart fem år sedan.
På kuvertet satt också en klisterlapp från posten, där man hade kryssat i "adressaten okänd".
Men, man hade ändå till sist bemödat sig om att leta rätt på mig.
Om inte platsen för festen hade stått angiven (min mammas barndomshem),
skulle jag inte ha haft en aning om vem inbjudan kom ifrån.
Ingen avsändare på kuvertet, inget telefonnummer på inbjudan och inga efternamn
på dem som skrev inbjudan.
Kom fram till att Stefan är en av mina kusiner.
Inger måste vara hans flickvän eller fru?
Konstigt, kanske ni tycker.
Vet hon inte det?
Saken är den att min mamma dog när jag var tonåring.
Hon hade hela nio syskon och så länge mamma levde hade vi väl någorlunda
kontakt med hennes syskon och deras familjer.
Varje familj hälsade väl på hemma hos oss åtminstone en gång per år.
Efter mammas död hade jag väl egentligen bara kontakt med en av mostrarna,
tills dess att hon dog för kanske tio år sedan?
En del av mammas syskon fick barn efter det att hon hade gått bort.
Det betyder att jag inte ens vet exakt hur många kusiner jag har eller vad alla heter.
Stefan minns jag i alla fall.
Men han är åtminstone sex år yngre än jag och var alltså ganska liten när vi sågs senast.
Jag har alltså inte en clue, vem han egentligen är...
Och alla dessa andra kusiner också, känner dem egentligen inte.
Förutom de två som är söner till mostern som dog.
Nu ska de tydligen ha en släktträff i alla fall och eftersom jag bor i en helt annan del av Sverige
och dessutom redan har haft semester när festen ska äga rum,
kommer jag inte att tacka ja.
Synd.
Kunde ha varit skojigt.
Ska ta mig samman och kontakta Stefans storasyster som är mer jämnårig med mig
för lite uppdatering av den sidan av min släkt.
Mina kusiner på pappas sida är bara fyra stycken och dem växte jag upp med.
Vi tillbringade alltid somrarna tillsammans när vi var små, firade jul osv.
Med dem, är det en helt annan femma.
Dem, kommer jag att träffa på semestern och det ska bli så roligt!
Vilka somrar vi hade...
Vi låg i sjön och badade hela dagarna, när vi inte tog en tur med roddbåten utan flytväst.
Eller byggde kojor, lekte indianer & cowboys, stenåldersmänniskor eller tjuv och polis.
Blev mutade av farmor med pengar, läsk eller godis för att vi skulle rensa grönsakslandet.
Vi åt hallon och jordgubbar, lekte i lekstugan, fiskade och var med i höbärgningen och tusen
andra saker.
Minns NI dofterna och smakerna av er barndoms somrar?
Jag gör det och jag saknar dem.
Det blir aldrig detsamma när man är vuxen...
Innehållet såg ut så här:
Eftersänt från min gamla adress i Stockholm, varifrån jag flyttade för snart fem år sedan.
På kuvertet satt också en klisterlapp från posten, där man hade kryssat i "adressaten okänd".
Men, man hade ändå till sist bemödat sig om att leta rätt på mig.
Om inte platsen för festen hade stått angiven (min mammas barndomshem),
skulle jag inte ha haft en aning om vem inbjudan kom ifrån.
Ingen avsändare på kuvertet, inget telefonnummer på inbjudan och inga efternamn
på dem som skrev inbjudan.
Kom fram till att Stefan är en av mina kusiner.
Inger måste vara hans flickvän eller fru?
Konstigt, kanske ni tycker.
Vet hon inte det?
Saken är den att min mamma dog när jag var tonåring.
Hon hade hela nio syskon och så länge mamma levde hade vi väl någorlunda
kontakt med hennes syskon och deras familjer.
Varje familj hälsade väl på hemma hos oss åtminstone en gång per år.
Efter mammas död hade jag väl egentligen bara kontakt med en av mostrarna,
tills dess att hon dog för kanske tio år sedan?
En del av mammas syskon fick barn efter det att hon hade gått bort.
Det betyder att jag inte ens vet exakt hur många kusiner jag har eller vad alla heter.
Stefan minns jag i alla fall.
Men han är åtminstone sex år yngre än jag och var alltså ganska liten när vi sågs senast.
Jag har alltså inte en clue, vem han egentligen är...
Och alla dessa andra kusiner också, känner dem egentligen inte.
Förutom de två som är söner till mostern som dog.
Nu ska de tydligen ha en släktträff i alla fall och eftersom jag bor i en helt annan del av Sverige
och dessutom redan har haft semester när festen ska äga rum,
kommer jag inte att tacka ja.
Synd.
Kunde ha varit skojigt.
Ska ta mig samman och kontakta Stefans storasyster som är mer jämnårig med mig
för lite uppdatering av den sidan av min släkt.
Mina kusiner på pappas sida är bara fyra stycken och dem växte jag upp med.
Vi tillbringade alltid somrarna tillsammans när vi var små, firade jul osv.
Med dem, är det en helt annan femma.
Dem, kommer jag att träffa på semestern och det ska bli så roligt!
Vilka somrar vi hade...
Vi låg i sjön och badade hela dagarna, när vi inte tog en tur med roddbåten utan flytväst.
Eller byggde kojor, lekte indianer & cowboys, stenåldersmänniskor eller tjuv och polis.
Blev mutade av farmor med pengar, läsk eller godis för att vi skulle rensa grönsakslandet.
Vi åt hallon och jordgubbar, lekte i lekstugan, fiskade och var med i höbärgningen och tusen
andra saker.
Minns NI dofterna och smakerna av er barndoms somrar?
Jag gör det och jag saknar dem.
Det blir aldrig detsamma när man är vuxen...
