Nu väntas det smått
Samma otroligt lilla risbo som sist.
Förstår inte hur de kan klamra sig fast där
som det har regnat och stormat.
Idag har det visserligen varit solsken,
men det har blåst rejält och borde nästan ha gett
upphov till sjösjuka hos de stackars duvorna?
De bygger så korkat också, enligt min åsikt.
Längst ut på grenen.
Jaja, vi får se hur det går...
Edens bakgård
av P.C Jersild
Fri Tanke förlag 2009
Roland är en alkoholiserad uteliggare som
vandrar omkring på Stockholms gator.
En dag hittar han en plånbok som gör att
hans liv får en ny vändning.
I plånboken finns ett presentkort till
ett minst sagt mystiskt företag,
ett presentkort som Roland bestämmer sig för att utnyttja.
I samma veva blir Roland "handplockad" av en man som
säger sig ha ett erbjudande till honom.
Roland tvekar först, men går så småningom med på
att ta del av vad erbjudandet innebär.
I boken snuddar Jersild vid uteliggarens världar och miljöer,
platser som vi läsare aldrig ser eller upplever.
Platser som jag hade velat se mer av i boken,
men det var nog aldrig syftet.
Istället får man följa Rolands väg därifrån,
men inte in i samhället utan in i en slags pseudovärld.
Vill inte avslöja för mycket av handlingen,
men jag tyckte att det var både spännande
och intressant.
Jersild har ju tidigare skrivit om Storebrorssamhället
och den här boken ger en känsla av fortsättning på det temat.
Läsvärd!!!
Om du
... känner att du vill göra något produktivt och ändå inte alltför
ansträngande, varför inte koka lite flädersaft?
Men, du får nog ändå skynda på lite.
Är inte säker på hur länge flädern blommar.
Här, där jag bor blommar de i alla fall fortfarande.
Plockade blomklasarna i lördagskväll vid 19-20-tiden.
Hade tyvärr inte resten av ingredienserna hemma och
fick därför lägga dem i vatten.
Inte att rekommendera direkt, i den här värmen.
Blommorna ska vara färska.
Nu gick det bra i alla fall.
Följde receptet som jag hittade här.
Gjorde dubbel sats och fick ut 6,4 liter saft.
Kanske kunde ha blivit mer om jag hade
låtit blommor och citroner rinna av över ett durkslag,
i stället för att bara lyfta upp dem med hålslev.
Processen tar 3-4 dar eftersom blommorna ska
ligga och dra i sockerlagen.
Använde ekologiskt socker.
Det kändes bra, men sanningen att säga
var det vanliga sockret slut i affären.
Killen i kassan sa att det verkade som alla människor
skulle koka saft och kanske var det så?
Det jobbigaste var att sila den färdiga saften.
Borde ha haft en riktig sil/silduk.
Körde med kaffefilter i mjölsikt.
Tog en avsevärd TID.
Om du vill göra det här, tänk då på att du
bör ha färdiga förpackningar att hälla saften i.
Miljövänligast är ju att ta något som redan finns hemma.
Ex. mjölkkartonger, väl sköljda men inte demolerade.
Den som orkar detta får lön för mödan, jag lovar.
Försäkra dig också om att det är rätt sorts fläder!
Inte kunde väl
Ludwig van Beethoven,
när han låg på sin dödsbädd 1827,
ana att hans verk Månskenssonaten,
i form av detta nothäfte
skulle bidra till att rädda livet på
tre fjärilar i Sverige -
183 år senare?
För det var just vad som hände idag
på eftermiddagen på min glasveranda.
De hade flugit in och parkerat på
glasrutorna, men tycktes inte
kunna navigera ut därifrån.
Två av dem såg ut så här.
Den tredje var av en annan art.
Och vad hade nu nothäftet och
Beethoven med det hela att göra?
Jo, jag ville naturligtvis hjälpa fjärilarna ut
och tillgrep första bästa hjälpmedel som
råkade vara nämnda häfte.
Det var väl en riktig solskenshistoria?
Vad åt du
till middag igår?
Tro det eller ej, men vi gjorde pizza.
Blir annars lite si och så med maten i värmen.
Man blir inte lika hungrig som i vanliga fall.
En frukt här.
Nån macka där.
Vatten.
Kaffe.
En dag på stranden
Skönt med ett dopp...
Nu är det
Kvällsbrisen fläktar och alla dofter kommer fram allt tydligare.
Även en viss gödsellukt från fårhagen här intill.
Om det kommer från fårens egna pärlor eller om bonden verkligen
har gödslat, vet jag inte.
Antagligen det förra.
Glad att inte jag är bonde, i den här hettan.
Ja, observera att jag klagar inte.
Tycker om när det är varmt, bara jag är ledig
och själv kan bestämma vad jag ska och inte ska göra.
Tur att det blåste idag, annars hade jag nog t.o.m jag klagat
för det var dryga 28 grader, trots blåsten.
Satt i skuggan och läste någon timme.
F.ö har jag gjort nyttigheter, såsom att laga middag
och diska.
Åkt till tätorten, där jag lämnade in lite prylar till
Röda Korsets Kupan, besökt biblioteket och handlat.
Gårdagen var jag och dottern iväg på en cykeltur till grannön.
Ja, det finns bilväg dit och nu upptäckte vi till vår glädje att de hade asfalterat den.
Bara överfarten då och möjligen den väg som svänger till höger på själva ön.
Vi tog den vänstra, grusvägen.
Såg det här:
Glada kossor på bete, men vad gjorde de bland buskarna?
Kunde inte komma underfund med om de åt på dem,
eller om de försökte klia sig?
Flugor i mängder, fanns det i alla fall.
Gäss i långa rader, såg vi också.
Ingen vidare bild.
Zoomade på långt avstånd.
Fågelskyddsområde.
Kunde inte gå närmare.
Undrar
om chauffören hade bråttom hem till matchen???
Glassbilen behagade inte dyka upp igår.
I morgon
eller senare idag, blir det ju,
kommer glassbilen!
Såg just att klockan passerat midnatt.
Då ska här bunkras :) :) :)
Har inte haft någon glass i frysen på ett tag nu.
Ingen idé att handla det på affären heller, nu när det är så varmt.
Glassen skulle antagligen smälta innan man hann hem.
Gör annars så lite jag kan,
precis som Kasper och Jesper och Jonathan i barnvisan.
Har hängt framför datorn i morgonrock i ganska
många timmar.
Helt ok, eftersom jag var ensam hemma.
Försökte slappa i solstolen sent på eftermiddagen.
En liten stund blev det bara, för jag stod inte ut med mygginvasionen!
Men, igår och förrgår rensade och vattnade jag i trädgårdslandet.
Faktiskt.
Om du mot all förmodan skulle vilja lyssna på glassbilstrudelutten
eller läsa om hur det gick till när glassbilen kom i februari,
kan du klicka HÄR.
Inte det?
Luften är fri.
Godnatt.
Utrensning
av Sofie Oksanen
Albert Bonniers förlag (2010)
Kom på att det var länge sedan jag la in någon bokrecension här,
så det kanske kan passa med ett boktips så här i semestertider?
Måste erkänna att jag inte var så lockad av att läsa denna bok,
ämnet verkade mer än lovligt trist.
Hade också sett författaren i en intervju på tv, i samband med att
boken kom ut och hon tycktes mig som en udda och lite konstig figur.
Tur att jag övervann mina fördomar då,
för boken var verkligen en positiv läsupplevelse.
Positiv i den bemärkelsen, att Sofi Oksanen
verkligen kan konsten att berätta en historia.
Själva historien i sig, är däremot djupt tragisk på flera plan.
Huvudkaraktärerna är Zara (Natasja), en ung rysk kvinna med
estniskt påbrå som hamnat i traffickingträsket
och Aliide, en gammal estniska som arbetade som angivare under Sovjetregimen.
I inledningen möts de två, när Aliide en morgon hittar Zara på gårdsplanen
utanför sitt hus, i ett uselt skick.
Man får följa de bådas historier, Zaras i nutid (1990-tal) och
Aliides från ungdomen och fram till när hon träffar på Zara.
Zara är systerdotterdotter till Aliide, men vill inte berätta detta
då Aliide reagerat negativt, efter att Zara ställt frågor om ett foto
på Aliide och hennes syster Ingel (Zaras mormor) från ungdomsåren.
Aliide hävdar att hon inte har någon syster.
I ungdomen var Aliide förälskad i Hans.
Hans, i sin tur förälskade sig i och gifte sig med Ingel.
Deras äktenskap, blev en svår plåga för Aliide som gjorde
allt för att få Hans uppmärksamhet, utan att lyckas.
Så småningom, gifte hon sig med den ryske partifunktionären Martin.
Hans som är med i motståndsrörelsen, tvingas hålla sig gömd
och Ingel och dottern Linda blir deporterade till Sibirien.
Bit för bit nystas trådarna upp och väven binder ihop
de olika ödena i berättelsen.
Förvånansvärt hur Oksanen som är född 1977,
fått idén att skriva denna historia och än mer
hur hon tillskansat sig kunskaper om förhållandena
i Estland, då och nu.
Visserligen har (tror jag) någon av hennes föräldrar
estnisk bakgrund, men ändå???
Hon måste ha gjort grundlig research.
Sättet att berätta är också speciellt och språket
(översättningen också?) är utsökt.
Tycker också mycket om Oksanens beskrivning av miljöerna.
Är ju själv lite av en nörd, just när det gäller miljöbeskrivningar.
Vill gärna "se" miljön framför mig.
Sätter aldrig betyg på de böcker jag läser,
men däremot kan jag rekommendera dem -
och det gör jag med Utrensning.
Bedöma den, det får Du göra själv!
Vackra, varma dagar
... på väg till stranden, ett vallmofält
Ljuvliga kvällar i trädgården
All denna skönhet
... och så dessa dofter!
Vilken härlig dag
Blunda, andas in
Schersminen
Ser ni något
Här på nästa bild...
.... har han närmat sig, klättrat upp på stenarna.
Högljutt pipande.
Efter mat?
Efter sin mamma som inte syntes till?
Platsen är terassen vid Aqvaria vattenmuseum på Djurgården.
Fågelarten?
Någon slags trut, tror jag.
Tre dagar
Mynttorget
spenderade dottern och jag i Stockholm.
Kom hem natten till torsdag.
Maken brukar inte följa med, känner inte samma behov
av att återknyta.
Logistikproblem med hundarna också.
Har blivit lite av en tradition med denna resa,
efter dotterns önskemål.
Tredje året i rad nu.
Första året bodde vi på vandrarhem.
Nu på hotell, liksom förra året.
Genom att man är medlem i Konsum och handlar,
samlar man på sig bonuspoäng i form av checkar
som kan omvandlas till hotellpremie.
Lämna premiechecken, så betalar du endast 1398:-
för två personer, två nätter med frukost på det hotell som du bokar.
Förutsatt att det hotellet är med i programmet.
Sök efter Coophotellpremie på nätet.
Rekommenderas!
Har sagt det förut, tror jag, men...
så konstigt det känns att turista där,
i staden där jag bott i så många år.
Efter långa dagar på stan, ville man bara
åka "hem".
Men, det hemmet är ju inte längre mitt
utan jag fick vackert hålla tillgodo med
hotellrummet på Hotell Karlaplan.
Åtminstone i kända trakter,
men nattsömnen blev det inte mycket bevänt med.
Återkommer till det i ett annat inlägg.
Åt sushi för första gången i mitt liv.
På ett litet ställe i Söderhallarna.
Ok. Gav det mersmak?
Föredrar nog gravad lax på svenskt vis.
Frågar du mig så är sushi överskattat.
Den här fisken som vi inte åt,
simmade omkring på Aqvaria vattenmuseum.
Den här gräsandshonan, kom fram till oss på badplatsen vid Lappkärrsberget.
En liten, citynära men ganska okänd badplats.
Ta buss 40 från Odenplan och stig av vid ändhållplatsen,
gå nerför backen och du är framme!
Alt. ta tunnelbanan till Universitetet, ta samma buss därifrån.
Tyvärr lever änderna farligt, då föräldrar som bevistar badplatsen
inte har lärt sina barn hur man umgås med djur.
Besökte Nobelmuseét också.
Intressant, men jobbigt i värmen.
Antingen finns det ingen luftkonditionering där
eller också var den trasig?
