Öste ner
när jag åkte hem efter jobbet.
Då tar jag hellre 4 minus som det var i morse.
Linkat fram idag och beklagat mig över benet.
Åkte in på röntgen mitt på dagen.
Får kanske svar i morgon.
Då blir det besök hos sjukgymnasten också...
Biter ihop.
Aj aj aj
Så kan mitt liv sammanfattas just nu. Låter inte så roligt kanske? och det är det inte heller...Har dragits med värk i ländryggen/vänster skinka, ganska länge.Tidigare hände det ibland, men senaste året har det varit ganska konstant och på allra sista tiden, några månader kanske, har det även gått ner i benet på samma sida. Har kunnat reglera det ganska bra med vila, värktabletter och att ligga på spikmatta innan jag ska somna. Men, någonstans finns det en gräns, även för mig. Blev lite uppskrämd i våras, då jag var på en ergonomiföreläsning via jobbet och
fick reda på att om man går med ischiassmärtor länge, kan det leda till diskbråck. Tog mig i alla fall i kragen och gick till doktorn förrförra veckan. Han ställde vettiga frågor och undersökte mig noggrannt, såvitt jag kunde bedöma.
Han trodde inte att jag hade ischias, utan sa att det var muskelfästesinflammation. Fick en kortisonspruta samt rekommendation att gå på sjukgymnastik samt en röntgenremiss som jag fick hemskickad i veckan som gick.
Sprutan hjälpte inte. Har varit på en session hos en sjukgymnast. Hon var däremot tämligen säker på att jag har ischias och jag är benägen att tro mer på henne. Helgen har varit ett helvete. Efter att ha följt dottern (som har höstlov) med pendeltåget till Västerhaninge, för byte till buss till Nynäshamn och vidare färd med färjan till Gotland, begav jag mig hemåt. Det var DÅ benet gav sig till känna. Gick från ont till ondare, kände att jag haltade fram så smått. Tog mig i alla fall hem, men väl hemma tilltog värken och jag fick allt svårare att stödja på benet. Varmt
bad och insmörjning med ormsalva och sedan spikmatta, fick det bli innan sänggåendet. Inget bättre i morse,
snarare tvärtom. Riktigt ont och svårt att stödja på benet. Var färdig att bege mig till akuten, men nu på eftermiddagen känns det lite bättre. Tror dock att jag stannar hemma från jobbet i morgon och försöker ta mig
till röntgenundersökningen, remissen är till ett ställe där de har dropin. Får se hur jag känner mig i morgon.
Vacker höstdag som det var idag, hade jag velat gå ut i skogen, men det gav sig inte så.
Hoppas att ni andra fick njuta desto mer och att ni kom ihåg att ställa om till vintertid!
En annan fundering
Handlade på COOP FORUM idag. Vid ingången hade de laddat upp
med säckar med fågelfö. Kom att tänka på "mina" fåglar på
Gotland. Undrar om de som köpte vårt hus har fortsatt att mata dem?
Tänker särskilt på turkduvorna, som jag tyckte så mycket om...
med säckar med fågelfö. Kom att tänka på "mina" fåglar på
Gotland. Undrar om de som köpte vårt hus har fortsatt att mata dem?
Tänker särskilt på turkduvorna, som jag tyckte så mycket om...
Tankar från badkaret
Detta utspelade sig igår:
Min idé om den bästa lördagen, innefattar att sova till jag vaknar.
D.v.s inte alltför sent, men utan att ha ställt klockan (mobilen).
Sedan vill jag äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen grundligt.
Så grundligt som jag anser att jag orkar och behöver.
Därefter, eller under tiden som frukosten fortfarande intas:
Melodikrysset!
Som jag tycker har blivit lättare och lättare med åren.
Vad det nu kan bero på?
Hur länge har Anders Eldeman basat för det, någon som vet?
Det känns som om det är en evighet och i sådana fall,
har hr. Eldeman antingen gett upp och lagt sig på en lägre nivå.
Eller, fascinerande tanke, är det så att jag har lärt mig en
massa under min livstid som nu kommer mig till nytta?
Sanningen att säga är jag varken särskilt musikalisk,
eller för den delen någon ivrig musiklyssnare.
Gårdagens kryss klarade jag lätt.
Hade bara ett olöst ord kvar när krysset var slut,
men jag hade en stark aning om vad det skulle stå där
och efter att ha googlat bekräftades min teori.
Hur kunde jag egentligen veta det, namnet på en orkesterledare,
tillika namnet på orkestern?
Ingen som helst aning! Men någonstans på hårddisken fanns det lagrat.
Resten av dagen ska det inte finnas några måsten.
Jag ska kunna gå och skrota i morgonrock hela dagen om jag vill.
Nu ville jag ta ett bad.
Inget badskum hade jag, men väl badbrus i form av ett blått hjärta.
Det fick duga.
Slängde i det och tappade upp badvatten.
Hjärtat hade inte löst upp sig helt när det var dags att kliva i -
tyckte det såg fint ut och tog en bild med mobilen.
Badade och tänkte djupa tankar, så djupa att när jag (av vilken anledning?)
böjde benen och tog tag om dem med armarna så att jag hamnade i någon
slags fosterställning, tippade bakåt och hamnade delvis under vattnet.
Missförstå mig inte, jag är inte rädd för att doppa huvudet.
Men, detta hände lite plötsligt, med den påföljden att jag lyckades dra in vatten
i ena näsborren. Ofrivilligt och inte helt angenämt.
Bestämde mig för att inte göra några sådana övningar mer,
utan istället försöka koppla av helt, stillaliggande.
Vad får jag då se?
Jo, det fina blå hjärtat, som nu var helt upplöst, hade behagat färga
in badkaret så att det nu såg blåflammigt ut.
Och var jag inte lite blåflammig på kroppen också?
Nu kanske ni förstår att jag inte kunde koppla av mer.
Det blev till att släppa ut vattnet och försöka borsta bort
det blåflammiga från badkaret, vilket lyckades sådär...
Kroppen hade klarat sig, det var bara speglingar från badkaret som lurades.
Sensmoral: Man kan inte lita på blå hjärtan, hur förföriska de än ser ut.
Och ja, min lördag var helt ok, trots debaclet med badbruset.
.
