En underbar känsla
Solen lyste fortfarande varm över hustaken.
Poolbaren var stängd.
Det var en magisk stund.
Det var t.o.m. ganska lugnt nere på gatan, söndagkväll.
Lugnet före stormen?
Efter doppet gick jag till mitt rum, duschade och gjorde mig i ordning för att gå ut och äta.
Ringde min dotter innan jag gick ut.
Nu har det börjat spelas musik någonstans.
Har inte lyckats klura ut var.
Finns en klubb intill, men jag har aldig varit ute så sent att den hunnit öppna.
Kanske är det i poolbaren i alla fall?
Jag önskar mig en lugn natt eftersom jag
åker hem imorgon.
Visserligen på kvällen, men dagen kommer att
kännas lång, eftersom man måste checka ut före 12.
Igår var det livat med hög musik och ett evigt
smällande i dörrar och spring hit och dit.
Får se om det blir ett sista bad i morgon bitti...
De arabiska baden
I Palma är det alltid varmt så här års.
Om man söker svalka, vart går man då?
Varför inte till de arabiska baden?
Ja, något bad kan du förstås inte ta idag,
men c:a år 901-1000, under det muslimska
väldet, badades det för fullt här.
Slink in i den smala porten på Can Serra 7,
i närheten av La Seu katedralen.
För det facila priset av 2,5 euro får du gå in i badet och känna historiens vingslag.
Det är inte så stort och snart har du tittat runt.
Gå då ut i trädgården, hitta en skuggig plats, slå dig ner och njut. Det finns flera sittplatser och möblerna är flyttbara. Ingen servering,
men en dryckesautomat finns.
Så ett tips är, ta med dig eget fika/dryck.
Här kan du stanna länge...
Tills du tröttnar.
Regn, hundar och trivsel
Tio i tio på morgonen/förmiddagen.
Jag har just ätit frukost, bestående av två baguettebitar med resp. keso och pate, kaffe, vatten och bigarråer.
Min andra kopp kaffe, står på bordet bredvid mig.
Jag är i Palma, på Mallorca, för tredje gången på fyra år och jag trivs alldeles utmärkt här.
Mallorca är verkligen speciellt och jag gissar att alla som någonsin åkt hit, har olika uppfattningar om vad som ÄR Mallorca.
Inatt har det uppenbarligen regnat, stolarna och bordet på terassen var blöta och en del av golvet också.
Det är svalare i luften än tidigare i veckan, "bara" 22 grader och halvmulet.
Men, det gör verkligen ingenting.
Som nordbo är man ju inte van vid ständigt stekande sol och dryga 30 grader.
En mulen dag är helt ok för mig.
På något sätt känner jag mig hemma här, kanske beroende på att jag varit här tidigare men det finns också annat som bidrar till hemmakänslan.
T.ex. att Mallorkinerna verkar vara ett hundälskande folk. Ser dem överallt, hundarna och deras ägare.
Alla sorter.
Min terass vetter mot en park som kanske är en hundrastgård?
Det finns staket, men inte i form av nätstängsel och inga grindar.
Marken är asfalterad.
Det finns träd men inga bänkar och de enda jag sett i parken är just hundarna och deras hussar och mattar och några skejtare.
Jag har i vilket fall bara sett snälla hundägare som verkar bry sig om sina hundar och jag har bara sett snälla hundar också.
Det gör mig glad och det känns hemtrevligt.
Som turist blir man vänligt bemött av befolkningen,trots att man som jag inte kan spanska.
Jag pratar engelska med dem och de svarar på spanska.
Det är väl möjligen en nackdel att det inte är så många som kan engelska och att de flestas engelska är ganska knackig.
Det går bra ändå och folk är som sagt VÄNLIGA.
Något som de som jobbar med olika serviceyrken hemma i Sverige borde ta efter.
Såklart det finns många stjärnor inom detta hemma, men tyvärr är det alltför många som är på fel plats.
På terassen
Cola är godast, utomlands, när det är varmt och med is i.
Lägger ner här
Byter till ny blogg hos annan bloggvärd.
Någon intresserad? Lägg in en kommentar så skickar jag länk till er.
Någon intresserad? Lägg in en kommentar så skickar jag länk till er.
Konstigt
Ser nu när jag loggar in, att jag haft besök här, trots att jag inte skrivit något på månader.
Undrar vilka ni är som tittat in?
Ja, jag vet inte riktigt vad som hänt med mitt bloggande. Har saknat inspiration kanske.
Det verkar som om jag hade mycket mer att skriva om när jag bodde på ön i Östersjön,
trots att mitt liv utåt sett var mer händelselöst då.
I Stockholm går det så mycket energi till att bara klara av vardagen, jobba, åka kollektivt
och trängas med människor i största allmänhet.
Hade vant mig av med det under åren i exil på ön.
Svårt att tillvänja sig igen... Ändå är jag ganska nöjd med min tillvaro.
Jag bor, jobbar och det går ingen nöd på mig.
Den sociala biten är svårare.
Efter att ha varit sambo i 30 år, är man plötsligt själv.
Saker ska ordnas. Beslut ska tas.
Vem är JAG efter alla dessa år?
Nytt sedan sist:
Jag har börjat träna på gym! Har personlig tränare. Det är roligt, lite tufft, men välgörande.
Såg det som en nödvändighet, efter att ha fått besvär med mitt andra knä, inte det skadade och inte minst för att få bukt med vänster ländrygg som jag haft ont i under en längre period.
Hade ju tänkt skriva om sommarens upplevelser, men kom aldrig till skott.
Kanske en annan dag.
Insåg
att jag inte bloggat på över en månad!
Den 14:e december var jag på Maximteatern och såg
"A Christmas carol".
Mycket trevlig och välspelad föreställning med mycket sång och musik.
Den 14:e december var jag på Maximteatern och såg
"A Christmas carol".
Mycket trevlig och välspelad föreställning med mycket sång och musik.
Jobbat
(bilden kommer från Clip Art)
i en vecka nu efter sjukskrivningen och det känns väl
sådär...
Använder en ortos (ett slags stöd för knät som dras
på) om dagarna och jag är glad att ha den.
Knät är helt enkelt svagare än förut.
Röntgen visade ju ingen skelettskada, vilket ju är bra.
De kunde inte känna att några ligament skulle vara av,
går inte att se med vanlig röntgen.
Då måste man göra magnetröntgen, ej gjort.
Själv har jag mina funderingar.
Går ju hos sjukgymnast och en av de övningar jag
ska göra hemma; sitta på en stol/sängkanten med
eller utan tyngd på benet, böja upp och hålla benet
rakt i 5 sek x 10 på vardera benet, känns lite läskig.
Det blir ett krasande ljud strax ovanför knäskålen.
Är ganska trött och har lite ont på kvällarna.
Nu ikväll tar jag sista tabletten av dem jag fick ordination
på efter akutbesöket.
Dyrt blev det i alla fall med den här sjukperioden.
När skatten var dragen, fick jag ut femtusen mindre än normalt.
På det kommer avgifter vid vårdbesök, hos sjukgymnast, medicin,
kryckor, ortosen och tyngder.
En annan utgiftspost denna månad blev lagningen av den
nya datorn, dryga 800.
Kunde ju inte komma ut på nätet.
Nu fungerar det i alla fall.
Mardröm
Är fortfarande hemma, sjukskriven
.
Det här drömde jag i natt/ i morse:
Jag ska åka till jobbet och lämna sjukintyg.
På jobbet är inget sig likt.
Träffar bara en kollega som jag känner igen.
Det fattas personal och det förväntas att jag ska hoppa in och jobba, fast jag är sjukskriven, vilket jag också gör.
Blir i stort sett kvar hela dagen.
Mitt mål är att jag ska söka upp en administrativ assistent för att lämna intyget.
Assistentens namn är en förvrängning/sammanblandning av min läkares och en sportjournalists namn (existerar alltså inte irl).
Miljön är rörig, snarare kontor/skola än förskola.
Ingen tycks veta var den adm. assistenten är.
En person kommer med en telefon till mig, ekonomiavdelningen vill veta vem som ska attestera en faktura.
En ny medarbetare som heter ? och som inte är anträffbar, eller kan jag göra det?
(Till saken hör att på min nuvarande arbetsplats har vi inget sådant system, endast cheferna har attesträtt).
Då ser jag min gamla chef från Gotland och tänker fråga henne, men kommer aldrig till tals med henne.
Letar vidare efter assistenten, hittar inte i lokalerna, vindlande trappor, långa korridorer och en massa rum och
många människor.
Träffar så småningom på assistenten och jag uppfattar det som om att jag ska följa med henne, men tappar bort
henne igen.
Kommer så in i ett stort rum, där en hop människor verkar ha haft kafferast och just håller på att bryta upp.
Frågar återigen efter assistenten och tappar i samma ögonblick ena kryckan som faller till golvet, den är dessutom trasig.
En kvinna tar upp kryckan utan att ta notis om mig och lägger upp den på en hylla, så att jag inte når den.
Jag blir helt desperat och skriker:
- Men är du inte klok människa! Ge mig kryckan.
Tror också att jag skrek/frågade om ingen kunde säga var assistenten fanns.
Fick ingen vägledning och går vidare.
Kommer in i ett rum med sängar/bäddar i långa rader, där människorna från fikarummet verkar fortsätta sin rast.
De lägger sig i sängarna och drar filtarna över sig så att de inte syns och där ligger de och fortsätter
diskussionerna från fikarummet, utan att se varandra eller mig.
Jag följer deras exempel, lägger mig och drar en filt över huvudet och försöker kommunicera med dem.
Ingen svarar, men när jag går hör jag att de pratar om mig och härmar det jag sagt.
I dörröppningen på väg ut, ropar jag flera gånger att jag har hört precis allt.
Tror att jag vaknade sen.
Minns i alla fall ingen fortsättning.
Hu, säger jag bara vilken dröm.
Det var som om man inte fanns, ingen ville lyssna på en eller hjälpa en och jag kände inte igen mig någonstans.
Någon som drömt något liknande?
Min nya dator har förresten fått spel, jätteseg, kopplar knappt upp sig mot internet.
Det är inget fel på bredbandet, skriver på dotterns dator nu och den fungerar hur bra som helst.
Måste undersökas och jag drar mig för det.
Vill inte lämna in datorn där jag köpte den, stor elektronik/vitvarukedja, litar inte på att det blir bra.
Förmodligen skickar de iväg datorn någonstans och då har man ingen kontroll alls.
Hade ett långt samtal med dotterns pappa på telefon igår och han skulle försöka hjälpa mig på distans,
men vi kom ingenvart.
Det lutar nog åt att jag lämnar in datorn på den firma där jag lämnade in den gamla datorn som kraschade.
Det blir kanske lite dyrt, men det känns nödvändigt.
Kanske datorkrånglet fick mig att drömma konstigt?
Middagstips
Lagade detta till middag idag.
Inget recept, bara "svängde" ihop det på känn.
Räcker till 4 personer om man inte är alltför stor i maten.
Sätt på ugnen, 175 grader.
Lägg 2 st kycklingbröstfiléer (genomtinade) i en ugnsfast form.
Smält c:a 25 g smör i en kastrull, dra av den från plattan när smöret smält.
Tillsätt:
1 msk honung och rör tills honungen löst upp sig.
1 kryddmått cayennepeppar
1 kryddmått salt
1 kryddmått ingefära
1 kryddmått vitpeppar
1/4 dl kinesisk soja
1 krossad vitlöksklyfta
Blanda detta.
Vänd kycklingfiléerna var för sig i kastrullen, med hjälp av en gaffel
tills de är täckta med blandningen.
Lägg sedan tillbaka filéerna i ugnsformen.
Strö över sesamfrön över filéerna.
Häll blandningen jämnt fördelat i botten av formen, ej över filéerna.
Ta 2 svenska äpplen, klyfta och kärna ur dem, men låt skalet sitta kvar.
Lägg äppelklyftorna runt om filéerna.
Smält ytterligare 1 msk smör i kastrullen och rör så att de sista resterna
av blandningen löses upp.
Häll detta över äppelklyftorna.
Grädda mitt i ugnen 30-35 minuter.
Under tiden, koka bulgur enl. recept på förpackningen.
Gör vitkålssallad, strimla vitkål, ringla över olivolja och vivtvinsvinäger.
Smaksätt med vitpeppar och salt.
(Jag tycker det är gott med distinkt vinägersmak och rikligt med salt)
När bulgurn är färdig, smaka av den med lite smör och spiskummin.
Servera och ät!
Om man vill ha lite mer färg på maten kan man ju lägga till lite kryddgrönt.
Hade inget sånt hemma.
Jag tyckte detta blev riktigt gott!
Justerad
Var med om en läskig sak förra veckan...
Har ju skrivit om min värk i ländrygg och vänster ben tidigare och...
i onsdags morse hade jag (som alltid) bråttom till jobbet.
Byter buss vid Telefonplan.
Sprang.
Trångt på trottoaren, kryssar.
Då :KNAK! låter det i mitt vänstra knä och smalbenet vobblar till i sidled.
Kände direkt att det var något som var fel.
Gjorde rejält ont, men jag kunde linka mig fram och gå på bussen.
När jag sen skulle gå av var det värre.
Kunde knappt stödja på benet och fick ta mig fram hasande.
75 meter kanske? Sen gick det inte längre.
Kändes som om benet skulle gå av.
Det gjorde d-t ont!
Ringde till jobbet och fick hjälp att ta mig dit.
Sen blev det telefonsamtal till sjukvårdsupplysningen,
där man upplyste om att jag hör till akuten på Södersjukhuset.
Fick också ett telefonnummer jag kunde ringa till för att beställa sjuktransport.
SIRIUS hämtade mig.
Blev utrullad på bår och iväg.
Har aldrig varit på akuten förut och det var ingen angenäm upplevelse direkt.
Fick visserligen ligga i en säng.
Men, hela dagen?
Som tur var fick jag hjälp att ta mig på toaletten ett litet tag
efter att jag hade kommit in där.
Ingen mat eller dryck på hela dagen, förutom några munfullar vatten
tillsammans med smärtstillande.
Träffade sjukvårdande personal i 10-15 minuter sammanlagt under alla dessa timmar.
Resten var väntan, väntan, väntan.
Blev undersökt och röntgad i knät.
Hemskickad med recept på smärtstillande och kryckor.
Diagnos: stukning i knät.
Det låter kanske simpelt, men det gjorde jätteont.
Turligt nog verkade inga ligament skadade och det var ingen skelettskada.
Nu ser man ju visserligen inte mjukdelar på vanlig röntgen, men man får väl lita
på att läkarna kan sin sak?
Fick lov att stödja på foten med kryckor, men ta det lugnt.
Det känns bättre nu, men inte helt stabilt.
Är sjukskriven denna vecka ut.
Hoppas jag kan gå till jobbet nästa vecka.
Var hos sjukgymnasten igår och fick lite övningar att jobba med.
Slut på sjukrapporten.
Öste ner
när jag åkte hem efter jobbet.
Då tar jag hellre 4 minus som det var i morse.
Linkat fram idag och beklagat mig över benet.
Åkte in på röntgen mitt på dagen.
Får kanske svar i morgon.
Då blir det besök hos sjukgymnasten också...
Biter ihop.
Aj aj aj
Så kan mitt liv sammanfattas just nu. Låter inte så roligt kanske? och det är det inte heller...Har dragits med värk i ländryggen/vänster skinka, ganska länge.Tidigare hände det ibland, men senaste året har det varit ganska konstant och på allra sista tiden, några månader kanske, har det även gått ner i benet på samma sida. Har kunnat reglera det ganska bra med vila, värktabletter och att ligga på spikmatta innan jag ska somna. Men, någonstans finns det en gräns, även för mig. Blev lite uppskrämd i våras, då jag var på en ergonomiföreläsning via jobbet och
fick reda på att om man går med ischiassmärtor länge, kan det leda till diskbråck. Tog mig i alla fall i kragen och gick till doktorn förrförra veckan. Han ställde vettiga frågor och undersökte mig noggrannt, såvitt jag kunde bedöma.
Han trodde inte att jag hade ischias, utan sa att det var muskelfästesinflammation. Fick en kortisonspruta samt rekommendation att gå på sjukgymnastik samt en röntgenremiss som jag fick hemskickad i veckan som gick.
Sprutan hjälpte inte. Har varit på en session hos en sjukgymnast. Hon var däremot tämligen säker på att jag har ischias och jag är benägen att tro mer på henne. Helgen har varit ett helvete. Efter att ha följt dottern (som har höstlov) med pendeltåget till Västerhaninge, för byte till buss till Nynäshamn och vidare färd med färjan till Gotland, begav jag mig hemåt. Det var DÅ benet gav sig till känna. Gick från ont till ondare, kände att jag haltade fram så smått. Tog mig i alla fall hem, men väl hemma tilltog värken och jag fick allt svårare att stödja på benet. Varmt
bad och insmörjning med ormsalva och sedan spikmatta, fick det bli innan sänggåendet. Inget bättre i morse,
snarare tvärtom. Riktigt ont och svårt att stödja på benet. Var färdig att bege mig till akuten, men nu på eftermiddagen känns det lite bättre. Tror dock att jag stannar hemma från jobbet i morgon och försöker ta mig
till röntgenundersökningen, remissen är till ett ställe där de har dropin. Får se hur jag känner mig i morgon.
Vacker höstdag som det var idag, hade jag velat gå ut i skogen, men det gav sig inte så.
Hoppas att ni andra fick njuta desto mer och att ni kom ihåg att ställa om till vintertid!
En annan fundering
Handlade på COOP FORUM idag. Vid ingången hade de laddat upp
med säckar med fågelfö. Kom att tänka på "mina" fåglar på
Gotland. Undrar om de som köpte vårt hus har fortsatt att mata dem?
Tänker särskilt på turkduvorna, som jag tyckte så mycket om...
med säckar med fågelfö. Kom att tänka på "mina" fåglar på
Gotland. Undrar om de som köpte vårt hus har fortsatt att mata dem?
Tänker särskilt på turkduvorna, som jag tyckte så mycket om...
Tankar från badkaret
Detta utspelade sig igår:
Min idé om den bästa lördagen, innefattar att sova till jag vaknar.
D.v.s inte alltför sent, men utan att ha ställt klockan (mobilen).
Sedan vill jag äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen grundligt.
Så grundligt som jag anser att jag orkar och behöver.
Därefter, eller under tiden som frukosten fortfarande intas:
Melodikrysset!
Som jag tycker har blivit lättare och lättare med åren.
Vad det nu kan bero på?
Hur länge har Anders Eldeman basat för det, någon som vet?
Det känns som om det är en evighet och i sådana fall,
har hr. Eldeman antingen gett upp och lagt sig på en lägre nivå.
Eller, fascinerande tanke, är det så att jag har lärt mig en
massa under min livstid som nu kommer mig till nytta?
Sanningen att säga är jag varken särskilt musikalisk,
eller för den delen någon ivrig musiklyssnare.
Gårdagens kryss klarade jag lätt.
Hade bara ett olöst ord kvar när krysset var slut,
men jag hade en stark aning om vad det skulle stå där
och efter att ha googlat bekräftades min teori.
Hur kunde jag egentligen veta det, namnet på en orkesterledare,
tillika namnet på orkestern?
Ingen som helst aning! Men någonstans på hårddisken fanns det lagrat.
Resten av dagen ska det inte finnas några måsten.
Jag ska kunna gå och skrota i morgonrock hela dagen om jag vill.
Nu ville jag ta ett bad.
Inget badskum hade jag, men väl badbrus i form av ett blått hjärta.
Det fick duga.
Slängde i det och tappade upp badvatten.
Hjärtat hade inte löst upp sig helt när det var dags att kliva i -
tyckte det såg fint ut och tog en bild med mobilen.
Badade och tänkte djupa tankar, så djupa att när jag (av vilken anledning?)
böjde benen och tog tag om dem med armarna så att jag hamnade i någon
slags fosterställning, tippade bakåt och hamnade delvis under vattnet.
Missförstå mig inte, jag är inte rädd för att doppa huvudet.
Men, detta hände lite plötsligt, med den påföljden att jag lyckades dra in vatten
i ena näsborren. Ofrivilligt och inte helt angenämt.
Bestämde mig för att inte göra några sådana övningar mer,
utan istället försöka koppla av helt, stillaliggande.
Vad får jag då se?
Jo, det fina blå hjärtat, som nu var helt upplöst, hade behagat färga
in badkaret så att det nu såg blåflammigt ut.
Och var jag inte lite blåflammig på kroppen också?
Nu kanske ni förstår att jag inte kunde koppla av mer.
Det blev till att släppa ut vattnet och försöka borsta bort
det blåflammiga från badkaret, vilket lyckades sådär...
Kroppen hade klarat sig, det var bara speglingar från badkaret som lurades.
Sensmoral: Man kan inte lita på blå hjärtan, hur förföriska de än ser ut.
Och ja, min lördag var helt ok, trots debaclet med badbruset.
.
SAMTIDSSPANING 2
Är det någon annan som har lagt märke till följande?
1. Jag vet inte när det hände, men någon gång slutade folk köa
enligt konstens alla regler på busshållplatserna.
I Stockholm, ska kanske tilläggas.
Jag tror att folk i landsorten fortfarande har mer hyfs,
beträffande köande.
Här i Stockholm tycks det vara vassaste armbågarna först.
Läs: till största delen ungdomar.
2. Inte heller tycks det vara någon självklarhet att resa
på sig och lämna plats till gamla eller höggravida.
3. En annan ful ovana som många har, är att bre ut sig
på två säten och se ut som om de varken ser eller hör
att det finns andra passagerare som vill sitta.
2 & 3 gäller alla åldrar...
DEN HÄR BLEV DET
ASUS X53SD-SX214V I 5-24
Får se hur vi kommer överens...
Beväpnade mig också med Kaspersky antivirusprogram.
MÅSTE
tyvärr köpa en ny dator, då min behagade ge upp förra helgen.
Eller var det kanske i början av veckan?
Den har låtit högt en tid.
Tänkte att den kanske gick varm och att det var dags att
lyfta på höljet och dammsuga lite.
Gjorde så.
Problemet var att den inte ville starta upp sig alls.
Konsulterade dotterns pappa som trodde att det kunde
vara ett ganska simpelt fel, att nätdelen behövde bytas.
Nu är jag ingen tekniker som klarar sådant själv,
men jag hittade en servicefirma alldeles intill mitt jobb.
Packade ner datorn, en stationär, i en resväska och
tog taxi till jobbet i onsdags.
Fick veta igår av serviceteknikern att det var moderkortet
som var defekt.
Om man ska kunna laga det, måste flera andra komponenter bytas,
eftersom datorn är så gammal, 6-7 år (?) och då blir det inte värt
att göra det.
Bättre att köpa en ny.
SUCK!
Nu har jag tjuvbloggat på dotterns laptop.
Blir nog en laptop för mig med.
Vet bara inte vad jag ska köpa ännu.
Prisvärt och kvalitet, men inte Mac.
Tips, någon?
"den bara regna´ bort"
sjöng Tomas Ledin och nog gjorde den det, den här sommaren...
Här hade jag tänkt lägga in en snutt som jag filmade med kameran igår,
men det lät sig inte göras.
Skulle liksom vara ett bevis på ovanstående, men jag tror att nästan
alla i hela Sverige kan ställa upp på att så var det.
Regn i mängder.
Själv har jag också "regnat" (gråtit) floder i sorgen efter min pappa
som gick bort i början av sommaren.
Fast han levt med sin c-diagnos i tre år och vi alla visste att hans
tid var utmätt, är det ändå så svårt att ta till sig när det till sist tar slut.
Allt kringarbete, förberedelser för begravningen och arbetet efter
med att sortera och ta hand om kvarlåtenskapen, bouppteckning m.m,
har ändå gått bra och varit en del i sorgeprocessen.
Begravningen (borgerlig) blev fin, flera troende personer sa efteråt att
det var den finaste begravning de varit på.
Till minnesstunden efteråt, hade vi gjort iordning ett bildspel om pappas liv.
Min ena systerdotter, spelade också upp en intervju som hon gjorde med
pappa för något år sedan.
Tråkigt inlägg.
Men så har sommaren varit för mig, tråkig, ledsam.
En liten helgkryssning till Helsingfors, hann vi i alla fall med, dottern och jag.
Hon besökte också sin pappa på Gotland och jag åkte också dit några dagar.
Gårdagen
ägnade dottern och jag ganska många
timmar åt ett besök på Stockholms stadmuseum.
Det finns verkligen hur mycket som helst att se
och vilken tur då, att inträdesbiljetten (70 kr) är ett
årskort så att man när som helst kan gå tillbaka,
Om man nu inte hann se allt man ville och det hann man ju inte...
Träffade en GAMMAL bekant.
Ja, det vill säga - eftersom det är ganska länge sedan den här damen
levde, så har jag ju naturligtvis aldrig träffat henne personligen.
Däremot har jag levt sedan -97 med en avbild av en tavla som hon
målade någon gång anno dazumal.
Avbilden är ett tryck på en bricka som jag fick av min förrförra
arbetsgivare.
Antingen hade staden ett jubileum av något slag eller också
var det en julklapp som vi fick?
Minns faktiskt inte riktigt.
Brickan är mig kär i alla fall.
Använder den dagligen.
Blev därför glad, när jag fick syn på det stora fotografiet på
upphovskvinnan - Josabeth Sjöberg, där det hängde på väggen
på Stadsmuséet.
Ganska nära entrén.
timmar åt ett besök på Stockholms stadmuseum.
Det finns verkligen hur mycket som helst att se
och vilken tur då, att inträdesbiljetten (70 kr) är ett
årskort så att man när som helst kan gå tillbaka,
Om man nu inte hann se allt man ville och det hann man ju inte...
Träffade en GAMMAL bekant.
Ja, det vill säga - eftersom det är ganska länge sedan den här damen
levde, så har jag ju naturligtvis aldrig träffat henne personligen.
Däremot har jag levt sedan -97 med en avbild av en tavla som hon
målade någon gång anno dazumal.
Avbilden är ett tryck på en bricka som jag fick av min förrförra
arbetsgivare.
Antingen hade staden ett jubileum av något slag eller också
var det en julklapp som vi fick?
Minns faktiskt inte riktigt.
Brickan är mig kär i alla fall.
Använder den dagligen.
Blev därför glad, när jag fick syn på det stora fotografiet på
upphovskvinnan - Josabeth Sjöberg, där det hängde på väggen
på Stadsmuséet.
Ganska nära entrén.
