Dag 1 (091026)
...taxi till Connect hotell i Älvsjö.
Chauffören körde lite fel, tur att vi tog fast taxa då ...
Endast ett av våra rum var klart, ställde in väskorna
och promenerade bort till
(bilden är lånad från deras hemsida),
det tog c:a 5 min.
Första inbokade föreläsningen;
Från orolig till fokuserad
(att vända en orolig klass till en koncentrerad
och fokuserad grupp) om vikten av att vara en
tydlig ledare, gick av stapeln 9:30
höll på fram till 11:00.
Därefter mingel bland alla utställare en liten
stund och sedan lunch med kollegorna,
våra chefer, specialpedagogen och den
administrativa personalen.
Efter lunchen, hade vi ganska gott om tid att
gå runt igen och titta på alla utställare;
läromedels- och lekmaterialsproducenter
av alla de slag, inredningsföretag,
skolor, högskolor, olika innovativa företag,
fackförbunden, föreningar m.m.
Nästa föreläsning (13:30-15:00) som jag gick på,
Leken vet inga gränser, om ett lekpedagogiskt arbetssätt.
En mycket inspirerande upplevelse framförd av pedagoger
från Gruvlyckans förskola i Karlstad.
UR har följt, filmat och visat deras arbete på tv.
Efteråt gick vi på utställningarna igen.
Besökte några kollegor som ställde ut
om sitt arbete med barn och natur.
Stötte på en gammal klasskamrat från gymnasiet
som jag inte träffat på sedan dess.
Det var hon som kände igen mig.
Jag fick verkligen tänka till, men fann till slut svaret
någonstans i hjärnans vindlingar.
Skojigt att ses efter så många år, fick lite nyheter
om en annan kompis som jag tappat kontakten med.
På kvällen gick jag ut och åt god pizza med kollegorna
på Primo deli Ciao ciao på Söder som är en liten, mysig,
kombinerad delishop och pizzeria.
Såg en av Fotbollsspelarens gamla klasskompisar och hennes pappa där.
Konstigt, fel stadsdel för det första.
Och hur sannolikt är det egentligen att man träffar på någon man känner i Sth?
Ja, ok.
Att jag skulle träffa ngn. jag känner på Söder är inte alltför osannolikt,
eftersom jag jobbat där i så många år.
Men, inte ngn. från "min stadsdel".
Pizzaugnen på Primo
Efter pizzan, sov vi oss igenom en filmpremiär.
Nästan i alla fall.
Visste inte vad det var för film, valde bara utifrån söderläget för att
slippa åka in till City.
Filmen hette Five hundred days of Summer.
Konstig film som inte rekommenderas.
Tillbaka till hotellet och stupade i säng.
Rondine
fortsättning följer...
Chauffören körde lite fel, tur att vi tog fast taxa då ...
Endast ett av våra rum var klart, ställde in väskorna
och promenerade bort till
(bilden är lånad från deras hemsida),
det tog c:a 5 min.
Första inbokade föreläsningen;
Från orolig till fokuserad
(att vända en orolig klass till en koncentrerad
och fokuserad grupp) om vikten av att vara en
tydlig ledare, gick av stapeln 9:30
höll på fram till 11:00.
Därefter mingel bland alla utställare en liten
stund och sedan lunch med kollegorna,
våra chefer, specialpedagogen och den
administrativa personalen.
Efter lunchen, hade vi ganska gott om tid att
gå runt igen och titta på alla utställare;
läromedels- och lekmaterialsproducenter
av alla de slag, inredningsföretag,
skolor, högskolor, olika innovativa företag,
fackförbunden, föreningar m.m.
Nästa föreläsning (13:30-15:00) som jag gick på,
Leken vet inga gränser, om ett lekpedagogiskt arbetssätt.
En mycket inspirerande upplevelse framförd av pedagoger
från Gruvlyckans förskola i Karlstad.
UR har följt, filmat och visat deras arbete på tv.
Efteråt gick vi på utställningarna igen.
Besökte några kollegor som ställde ut
om sitt arbete med barn och natur.
Stötte på en gammal klasskamrat från gymnasiet
som jag inte träffat på sedan dess.
Det var hon som kände igen mig.
Jag fick verkligen tänka till, men fann till slut svaret
någonstans i hjärnans vindlingar.
Skojigt att ses efter så många år, fick lite nyheter
om en annan kompis som jag tappat kontakten med.
På kvällen gick jag ut och åt god pizza med kollegorna
på Primo deli Ciao ciao på Söder som är en liten, mysig,
kombinerad delishop och pizzeria.
Såg en av Fotbollsspelarens gamla klasskompisar och hennes pappa där.
Konstigt, fel stadsdel för det första.
Och hur sannolikt är det egentligen att man träffar på någon man känner i Sth?
Ja, ok.
Att jag skulle träffa ngn. jag känner på Söder är inte alltför osannolikt,
eftersom jag jobbat där i så många år.
Men, inte ngn. från "min stadsdel".
Pizzaugnen på Primo
Efter pizzan, sov vi oss igenom en filmpremiär.
Nästan i alla fall.
Visste inte vad det var för film, valde bara utifrån söderläget för att
slippa åka in till City.
Filmen hette Five hundred days of Summer.
Konstig film som inte rekommenderas.
Tillbaka till hotellet och stupade i säng.
Rondine
fortsättning följer...
Kommentarer
Postat av: cecce
Oj..vilken fullspäckad dag. Förstår att du var trött. Men det verkar som du fick ut mycket av dagen i alla fall.
Nu är jag sååå trött och ska hoppa i säng!
Sov gott1/C
Trackback
