En underbar känsla
Solen lyste fortfarande varm över hustaken.
Poolbaren var stängd.
Det var en magisk stund.
Det var t.o.m. ganska lugnt nere på gatan, söndagkväll.
Lugnet före stormen?
Efter doppet gick jag till mitt rum, duschade och gjorde mig i ordning för att gå ut och äta.
Ringde min dotter innan jag gick ut.
Nu har det börjat spelas musik någonstans.
Har inte lyckats klura ut var.
Finns en klubb intill, men jag har aldig varit ute så sent att den hunnit öppna.
Kanske är det i poolbaren i alla fall?
Jag önskar mig en lugn natt eftersom jag
åker hem imorgon.
Visserligen på kvällen, men dagen kommer att
kännas lång, eftersom man måste checka ut före 12.
Igår var det livat med hög musik och ett evigt
smällande i dörrar och spring hit och dit.
Får se om det blir ett sista bad i morgon bitti...
De arabiska baden
I Palma är det alltid varmt så här års.
Om man söker svalka, vart går man då?
Varför inte till de arabiska baden?
Ja, något bad kan du förstås inte ta idag,
men c:a år 901-1000, under det muslimska
väldet, badades det för fullt här.
Slink in i den smala porten på Can Serra 7,
i närheten av La Seu katedralen.
För det facila priset av 2,5 euro får du gå in i badet och känna historiens vingslag.
Det är inte så stort och snart har du tittat runt.
Gå då ut i trädgården, hitta en skuggig plats, slå dig ner och njut. Det finns flera sittplatser och möblerna är flyttbara. Ingen servering,
men en dryckesautomat finns.
Så ett tips är, ta med dig eget fika/dryck.
Här kan du stanna länge...
Tills du tröttnar.
Regn, hundar och trivsel
Tio i tio på morgonen/förmiddagen.
Jag har just ätit frukost, bestående av två baguettebitar med resp. keso och pate, kaffe, vatten och bigarråer.
Min andra kopp kaffe, står på bordet bredvid mig.
Jag är i Palma, på Mallorca, för tredje gången på fyra år och jag trivs alldeles utmärkt här.
Mallorca är verkligen speciellt och jag gissar att alla som någonsin åkt hit, har olika uppfattningar om vad som ÄR Mallorca.
Inatt har det uppenbarligen regnat, stolarna och bordet på terassen var blöta och en del av golvet också.
Det är svalare i luften än tidigare i veckan, "bara" 22 grader och halvmulet.
Men, det gör verkligen ingenting.
Som nordbo är man ju inte van vid ständigt stekande sol och dryga 30 grader.
En mulen dag är helt ok för mig.
På något sätt känner jag mig hemma här, kanske beroende på att jag varit här tidigare men det finns också annat som bidrar till hemmakänslan.
T.ex. att Mallorkinerna verkar vara ett hundälskande folk. Ser dem överallt, hundarna och deras ägare.
Alla sorter.
Min terass vetter mot en park som kanske är en hundrastgård?
Det finns staket, men inte i form av nätstängsel och inga grindar.
Marken är asfalterad.
Det finns träd men inga bänkar och de enda jag sett i parken är just hundarna och deras hussar och mattar och några skejtare.
Jag har i vilket fall bara sett snälla hundägare som verkar bry sig om sina hundar och jag har bara sett snälla hundar också.
Det gör mig glad och det känns hemtrevligt.
Som turist blir man vänligt bemött av befolkningen,trots att man som jag inte kan spanska.
Jag pratar engelska med dem och de svarar på spanska.
Det är väl möjligen en nackdel att det inte är så många som kan engelska och att de flestas engelska är ganska knackig.
Det går bra ändå och folk är som sagt VÄNLIGA.
Något som de som jobbar med olika serviceyrken hemma i Sverige borde ta efter.
Såklart det finns många stjärnor inom detta hemma, men tyvärr är det alltför många som är på fel plats.
På terassen
Cola är godast, utomlands, när det är varmt och med is i.
Lägger ner här
Byter till ny blogg hos annan bloggvärd.
Någon intresserad? Lägg in en kommentar så skickar jag länk till er.
Någon intresserad? Lägg in en kommentar så skickar jag länk till er.
Kunde ha petat på Jan Guillou
Gick på stan igår med dottern som ville köpa en vinterjacka.
På tonåringars vis är hon väldigt petig och kräsen, när det kommer till att välja kläder.
Dessutom är hon liten och späd och då är det inte så lätt att hitta sånt som passar.
Vi tittadeockså på NK:s julskyltning, så gott det nu gick.
Som vanligt var det stor trängsel kring skyltfönstren där.
Slank in på varuhuset, för att kolla deras klädavdelningar.
Hutlösa priser, men kvalitet, visst.
Hela varuhuset stank av Chanel n:o 5 och stämningen var lugn och sober.
Ingen jacka blev det, men vi. gick vidare till inredning.
Och vem sitter inte där på en stol, om inte självaste Jan Guillou?
Väntade på hustrun uppenbarligen, för hon dök upp strax efter.
Dottern och jag gick vidare till bokavdelningen.
Vi stannade till vid ett litet bord, där man bl.a. hade skyltat med Per Morbergs nya kokbok, som jag bläddrade i.
Vips dyker paret Guillou/Skarp upp igen och nu stod de alldeles intill oss.
Så nära att jag kunde ha stuckit pekfingret i sidan på J.G och sagt: "killevippen"
Vilket jag naturligtvis inte gjorde...
Vad nu det här hade med böcker och läsande att göra?
Men, jag bläddrade i en bok på NK:s bokavdelning och såg en författare.
Och är inte fru Skarp också någon slags skribent?
Min senaste lästa bok är Yarden av Kristian Lundberg, som f.ö. är en alldeles utmärkt författare.
Kristian Lundberg och Susanna Alakoski, kan man träffa i Aspuddens bokhandel på onsdag den 27/11 kl: 19:00,
då det är författarsamtal där.
Kan inte gå själv, tyvärr.
Har träning då.
Konstigt
Ser nu när jag loggar in, att jag haft besök här, trots att jag inte skrivit något på månader.
Undrar vilka ni är som tittat in?
Ja, jag vet inte riktigt vad som hänt med mitt bloggande. Har saknat inspiration kanske.
Det verkar som om jag hade mycket mer att skriva om när jag bodde på ön i Östersjön,
trots att mitt liv utåt sett var mer händelselöst då.
I Stockholm går det så mycket energi till att bara klara av vardagen, jobba, åka kollektivt
och trängas med människor i största allmänhet.
Hade vant mig av med det under åren i exil på ön.
Svårt att tillvänja sig igen... Ändå är jag ganska nöjd med min tillvaro.
Jag bor, jobbar och det går ingen nöd på mig.
Den sociala biten är svårare.
Efter att ha varit sambo i 30 år, är man plötsligt själv.
Saker ska ordnas. Beslut ska tas.
Vem är JAG efter alla dessa år?
Nytt sedan sist:
Jag har börjat träna på gym! Har personlig tränare. Det är roligt, lite tufft, men välgörande.
Såg det som en nödvändighet, efter att ha fått besvär med mitt andra knä, inte det skadade och inte minst för att få bukt med vänster ländrygg som jag haft ont i under en längre period.
Hade ju tänkt skriva om sommarens upplevelser, men kom aldrig till skott.
Kanske en annan dag.
Äntligen!!!
Drog iväg i fredags direkt efter jobbet.
Semester.
På Mallorca nu.
Och hur skönt är det inte?
Bakslag
För en tid sedan, tog jag mig samman och satte upp en
"Nej tack till reklam" - skylt på min ytterdörr.
Efter det infann sig en känsla av välbehag hos mig,
det var så SKÖNT att slippa alla dessa glättade
horder av papper på hallgolvet.
Men nu tycks reklampolisen vara mig på spåren.
De har infiltrerat den stora dagstidningen istället
och försåtligt lyckats nästla in tjocka bilagor mellan
tidningssidorna, det går inte att komma undan.
Nu känns det som att jag har betalat för att få
reklam hemburen, när jag tvärtom har tackat nej till det.
Vad gör man...?
Vill ju inte vara utan tidning och den andra stora
draken kan jag inte tänka mig att prenumerera på.
Och vad vet jag, de kanske också har samma tjocka,
otäcka reklambilagor?
Min lördag
Trädgårdsdag i bostadsrättsföreningen
Insåg
att jag inte bloggat på över en månad!
Den 14:e december var jag på Maximteatern och såg
"A Christmas carol".
Mycket trevlig och välspelad föreställning med mycket sång och musik.
Den 14:e december var jag på Maximteatern och såg
"A Christmas carol".
Mycket trevlig och välspelad föreställning med mycket sång och musik.
Jobbat
(bilden kommer från Clip Art)
i en vecka nu efter sjukskrivningen och det känns väl
sådär...
Använder en ortos (ett slags stöd för knät som dras
på) om dagarna och jag är glad att ha den.
Knät är helt enkelt svagare än förut.
Röntgen visade ju ingen skelettskada, vilket ju är bra.
De kunde inte känna att några ligament skulle vara av,
går inte att se med vanlig röntgen.
Då måste man göra magnetröntgen, ej gjort.
Själv har jag mina funderingar.
Går ju hos sjukgymnast och en av de övningar jag
ska göra hemma; sitta på en stol/sängkanten med
eller utan tyngd på benet, böja upp och hålla benet
rakt i 5 sek x 10 på vardera benet, känns lite läskig.
Det blir ett krasande ljud strax ovanför knäskålen.
Är ganska trött och har lite ont på kvällarna.
Nu ikväll tar jag sista tabletten av dem jag fick ordination
på efter akutbesöket.
Dyrt blev det i alla fall med den här sjukperioden.
När skatten var dragen, fick jag ut femtusen mindre än normalt.
På det kommer avgifter vid vårdbesök, hos sjukgymnast, medicin,
kryckor, ortosen och tyngder.
En annan utgiftspost denna månad blev lagningen av den
nya datorn, dryga 800.
Kunde ju inte komma ut på nätet.
Nu fungerar det i alla fall.
Mardröm
Är fortfarande hemma, sjukskriven
.
Det här drömde jag i natt/ i morse:
Jag ska åka till jobbet och lämna sjukintyg.
På jobbet är inget sig likt.
Träffar bara en kollega som jag känner igen.
Det fattas personal och det förväntas att jag ska hoppa in och jobba, fast jag är sjukskriven, vilket jag också gör.
Blir i stort sett kvar hela dagen.
Mitt mål är att jag ska söka upp en administrativ assistent för att lämna intyget.
Assistentens namn är en förvrängning/sammanblandning av min läkares och en sportjournalists namn (existerar alltså inte irl).
Miljön är rörig, snarare kontor/skola än förskola.
Ingen tycks veta var den adm. assistenten är.
En person kommer med en telefon till mig, ekonomiavdelningen vill veta vem som ska attestera en faktura.
En ny medarbetare som heter ? och som inte är anträffbar, eller kan jag göra det?
(Till saken hör att på min nuvarande arbetsplats har vi inget sådant system, endast cheferna har attesträtt).
Då ser jag min gamla chef från Gotland och tänker fråga henne, men kommer aldrig till tals med henne.
Letar vidare efter assistenten, hittar inte i lokalerna, vindlande trappor, långa korridorer och en massa rum och
många människor.
Träffar så småningom på assistenten och jag uppfattar det som om att jag ska följa med henne, men tappar bort
henne igen.
Kommer så in i ett stort rum, där en hop människor verkar ha haft kafferast och just håller på att bryta upp.
Frågar återigen efter assistenten och tappar i samma ögonblick ena kryckan som faller till golvet, den är dessutom trasig.
En kvinna tar upp kryckan utan att ta notis om mig och lägger upp den på en hylla, så att jag inte når den.
Jag blir helt desperat och skriker:
- Men är du inte klok människa! Ge mig kryckan.
Tror också att jag skrek/frågade om ingen kunde säga var assistenten fanns.
Fick ingen vägledning och går vidare.
Kommer in i ett rum med sängar/bäddar i långa rader, där människorna från fikarummet verkar fortsätta sin rast.
De lägger sig i sängarna och drar filtarna över sig så att de inte syns och där ligger de och fortsätter
diskussionerna från fikarummet, utan att se varandra eller mig.
Jag följer deras exempel, lägger mig och drar en filt över huvudet och försöker kommunicera med dem.
Ingen svarar, men när jag går hör jag att de pratar om mig och härmar det jag sagt.
I dörröppningen på väg ut, ropar jag flera gånger att jag har hört precis allt.
Tror att jag vaknade sen.
Minns i alla fall ingen fortsättning.
Hu, säger jag bara vilken dröm.
Det var som om man inte fanns, ingen ville lyssna på en eller hjälpa en och jag kände inte igen mig någonstans.
Någon som drömt något liknande?
Min nya dator har förresten fått spel, jätteseg, kopplar knappt upp sig mot internet.
Det är inget fel på bredbandet, skriver på dotterns dator nu och den fungerar hur bra som helst.
Måste undersökas och jag drar mig för det.
Vill inte lämna in datorn där jag köpte den, stor elektronik/vitvarukedja, litar inte på att det blir bra.
Förmodligen skickar de iväg datorn någonstans och då har man ingen kontroll alls.
Hade ett långt samtal med dotterns pappa på telefon igår och han skulle försöka hjälpa mig på distans,
men vi kom ingenvart.
Det lutar nog åt att jag lämnar in datorn på den firma där jag lämnade in den gamla datorn som kraschade.
Det blir kanske lite dyrt, men det känns nödvändigt.
Kanske datorkrånglet fick mig att drömma konstigt?
Middagstips
Lagade detta till middag idag.
Inget recept, bara "svängde" ihop det på känn.
Räcker till 4 personer om man inte är alltför stor i maten.
Sätt på ugnen, 175 grader.
Lägg 2 st kycklingbröstfiléer (genomtinade) i en ugnsfast form.
Smält c:a 25 g smör i en kastrull, dra av den från plattan när smöret smält.
Tillsätt:
1 msk honung och rör tills honungen löst upp sig.
1 kryddmått cayennepeppar
1 kryddmått salt
1 kryddmått ingefära
1 kryddmått vitpeppar
1/4 dl kinesisk soja
1 krossad vitlöksklyfta
Blanda detta.
Vänd kycklingfiléerna var för sig i kastrullen, med hjälp av en gaffel
tills de är täckta med blandningen.
Lägg sedan tillbaka filéerna i ugnsformen.
Strö över sesamfrön över filéerna.
Häll blandningen jämnt fördelat i botten av formen, ej över filéerna.
Ta 2 svenska äpplen, klyfta och kärna ur dem, men låt skalet sitta kvar.
Lägg äppelklyftorna runt om filéerna.
Smält ytterligare 1 msk smör i kastrullen och rör så att de sista resterna
av blandningen löses upp.
Häll detta över äppelklyftorna.
Grädda mitt i ugnen 30-35 minuter.
Under tiden, koka bulgur enl. recept på förpackningen.
Gör vitkålssallad, strimla vitkål, ringla över olivolja och vivtvinsvinäger.
Smaksätt med vitpeppar och salt.
(Jag tycker det är gott med distinkt vinägersmak och rikligt med salt)
När bulgurn är färdig, smaka av den med lite smör och spiskummin.
Servera och ät!
Om man vill ha lite mer färg på maten kan man ju lägga till lite kryddgrönt.
Hade inget sånt hemma.
Jag tyckte detta blev riktigt gott!
Justerad
Var med om en läskig sak förra veckan...
Har ju skrivit om min värk i ländrygg och vänster ben tidigare och...
i onsdags morse hade jag (som alltid) bråttom till jobbet.
Byter buss vid Telefonplan.
Sprang.
Trångt på trottoaren, kryssar.
Då :KNAK! låter det i mitt vänstra knä och smalbenet vobblar till i sidled.
Kände direkt att det var något som var fel.
Gjorde rejält ont, men jag kunde linka mig fram och gå på bussen.
När jag sen skulle gå av var det värre.
Kunde knappt stödja på benet och fick ta mig fram hasande.
75 meter kanske? Sen gick det inte längre.
Kändes som om benet skulle gå av.
Det gjorde d-t ont!
Ringde till jobbet och fick hjälp att ta mig dit.
Sen blev det telefonsamtal till sjukvårdsupplysningen,
där man upplyste om att jag hör till akuten på Södersjukhuset.
Fick också ett telefonnummer jag kunde ringa till för att beställa sjuktransport.
SIRIUS hämtade mig.
Blev utrullad på bår och iväg.
Har aldrig varit på akuten förut och det var ingen angenäm upplevelse direkt.
Fick visserligen ligga i en säng.
Men, hela dagen?
Som tur var fick jag hjälp att ta mig på toaletten ett litet tag
efter att jag hade kommit in där.
Ingen mat eller dryck på hela dagen, förutom några munfullar vatten
tillsammans med smärtstillande.
Träffade sjukvårdande personal i 10-15 minuter sammanlagt under alla dessa timmar.
Resten var väntan, väntan, väntan.
Blev undersökt och röntgad i knät.
Hemskickad med recept på smärtstillande och kryckor.
Diagnos: stukning i knät.
Det låter kanske simpelt, men det gjorde jätteont.
Turligt nog verkade inga ligament skadade och det var ingen skelettskada.
Nu ser man ju visserligen inte mjukdelar på vanlig röntgen, men man får väl lita
på att läkarna kan sin sak?
Fick lov att stödja på foten med kryckor, men ta det lugnt.
Det känns bättre nu, men inte helt stabilt.
Är sjukskriven denna vecka ut.
Hoppas jag kan gå till jobbet nästa vecka.
Var hos sjukgymnasten igår och fick lite övningar att jobba med.
Slut på sjukrapporten.
