Så tyst

som det var nu på morgonen, när jag gick ut för att hänga tvätt
kan väl bara betyda att nu är det höst?

En sådan
tät tystnad.
Fuktighet i luften.
Dagg överallt.

Mina sneakers drog åt sig allt vad gräset hade att erbjuda.
Fågelsången, vart tog den vägen?
Lite enstaka krax från koltrastarna bara.

Sommargästerna har flytt till Stockholm, Uppsala, Skåne
eller var de nu behagar bo.
Illtjuten från Konstnärens sexåring har tystnat.

Dammet på grusvägen har lagt sig.
Fotostoppen vid vallmoängen har upphört.
Den pensionerade Pilotens flygturer har minskat i antal.

Det är både skönt och tråkigt på samma gång.
Nu får man ägna sig åt vardagens små mysterier,
som Vad var det där för en bil som körde in på den vägen
NU?
Eller, jaha nu tar Pilotens Fru sin morgonpromenad...

Samtalade med Kattjägaren i veckan.
Såg att locket till hennes brevlåda hade blåst upp
och att senaste numret av ICAs Buffé låg däri.
Med den tidningen brukar bonusbesked följa med och
jag ringde henne för att fråga om hon ville att jag skulle eftersända den.

Turkduvorna är de trognaste grannarna.
De stannar kvar.
På vintern får de solrosfrö som alla andra fåglar.
Under sommarhalvåret har vi stödutfodrat dem lite.
Ger dem lite vetefrön på marken, morgon och kväll.
Andra "snyltare", har också hittat dem.
Just nu en massa bofinkar, en nötskrika, gulsparvar, en och annan pil- och grönfink.
Turkduvorna är skojiga, har man inte hunnit strö ut frön,
kan de sätta sig på grinden eller grindstolparna och titta uppfordrande mot huset.
Eller också sitter de i tv-antennen och spanar efter en...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0