Om ångest vet jag egentligen inget

men varje år, vid en speciell tidpunkt, drabbas jag av något som
i alla fall får mig att känna symptom som jag själv uppfattar som
någon slags ångest.

Först en påminnelse som jag noterar, men tränger undan.

Sedan, när jag inte längre kan negligera det hela,
gör jag ändå allt jag kan för att försöka att låtsas
som att det inte existerar.

Vad pratar jag om?

Jo, i söndags morse, vaknade jag vid halvsju av att en av
hundarna skällde.
Steg upp, eftersom jag kände mig utsövd.
Släppte ut hundarna i trädgården.
Åt frukost i lugn och ro och kände att, jo men det här kommer jag att klara!

Fick plötsligt väldigt mycket att göra.
Tvättade flera maskiner, hängde ut tvätten på tork.
Jobbade i trädgården i flera timmar.
Gick en riktigt lång hundpromenad och höll igång
hela dagen.

Plötsligt var det kväll!
Och nu gick det inte längre att skjuta upp -
det som måste göras...



... självdeklarationen!

Vet egentligen inte varför det ger mig sån vånda.
Det är samma sak varje år.

Det tar emot så förskräckligt.
Jag driver näringsverksamhet, måste därför bifoga momsbilaga,
näringsbilaga och enkelt bokslut.

Visst, man kan lämna bort deklarationen till ngn. revisionsbyrå el. dyl.
Har också gjort det vid några tillfällen.
Men, smakar det så kostar det också.

Visserligen avdragsgillt, men då inte förrän till nästa deklaration
och jag tycker jag behöver pengarna bättre nu.

Hela kvällen blev naturligtvis förstörd.
Satt uppe till efter midnatt.
Och i måndags eftermiddag, efter jobbet, var det bara att åka in
till stan för att lämna in den eländiga försändelsen.

Kanske jag kommer att lämna bort deklarationen i framtiden,
men tills dess får jag väl stå ut med mitt årliga tillstånd.

Som jag naturligtvis är alldeles ensam om???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0