rondine

Vem la sig halvtio igår kväll?

Jag!

Vem råkade ändå försova sig i morse?

Jag!

Glömde min mobil, vilken jag vanligtvis
använder som väckare, på bottenvåningen.
Orkade inte gå och hämta den, utan ställde klockradion.
Trodde jag. I själva verket var volymknappen nervriden i botten.
Vaknade istället av Dotterns klockradio som ringde kl. 6.
Halvsju skulle jag vara på jobbet, 2,5 mil bort.
Hann inte riktigt...

Kom hem vid tjugo i två, ungefär.
Fick då höra att den hund (vars husse är på hemvärnsövning)
som vi skulle passa i fyra dagar, har rymt!
Våra egna tre jyckar, är vana att vara i trädgården
och det är inga problem.
Gästhunden, hade hoppat över staketet och dragit iväg.
Maken hade redan varit ute och letat en vända.
Jag tog också en vända, fast mycket längre.
Däremellan hade Maken ringt polisen.

Vid tresnåret ringde de tillbaka och sa att en kvinna
hade hittat en hund som stämde in på beskrivningen.
Han befann sig i tätorten, där vi brukar handla, 7 km bort.
I tankarna hade jag redan sett honom slagen av en örn,
påkörd av nån bil och liggande i ett dike eller
att han fastnat i taggtråd i skogen nånstans.

Det var rätt hund som upphittats.
Ändå kände jag mig inte glad när Maken hämtat honom.
Bara j-igt ARG!
Så ouppfostrad!!!
Våra hundar är uppfostrade att alltid hålla kontakt
och kan gå lösa, håller sig alltid intill oss.
Inte den här herren, tydligen!
Hoppa över staketet, man tror inte det är sant...

GRR!