Mardröm

 
 
Är fortfarande hemma, sjukskriven
.
Det här drömde jag i natt/ i morse:
 
Jag ska åka till jobbet och lämna sjukintyg.
På jobbet är inget sig likt.
Träffar bara en kollega som jag känner igen.
Det fattas personal och det förväntas att jag ska hoppa in och jobba, fast jag är sjukskriven, vilket jag också gör.
Blir i stort sett  kvar hela dagen.
Mitt mål är att jag ska söka upp en administrativ assistent för att lämna intyget.
Assistentens namn är en förvrängning/sammanblandning av min läkares och en sportjournalists namn (existerar alltså inte irl).
Miljön är rörig, snarare kontor/skola än förskola.
Ingen tycks veta var den adm. assistenten är.
En person kommer med en telefon till mig, ekonomiavdelningen vill veta vem som ska attestera en faktura.
En ny medarbetare som heter ? och som inte är anträffbar, eller kan jag göra det?
(Till saken hör att på min nuvarande arbetsplats har vi inget sådant system, endast cheferna har attesträtt).
Då ser jag min gamla chef från Gotland och tänker fråga henne, men kommer aldrig till tals med henne.
Letar vidare efter assistenten, hittar inte i lokalerna, vindlande trappor, långa korridorer och en massa rum och
många människor.
Träffar så småningom på assistenten och jag uppfattar det som om att jag ska följa med henne, men tappar bort
henne igen.
Kommer så in i ett stort rum, där en hop människor verkar ha haft kafferast och just håller på att bryta upp.
Frågar återigen efter assistenten och tappar i samma ögonblick ena kryckan som faller till golvet, den är dessutom trasig.
En kvinna tar upp kryckan utan att ta notis om mig och lägger upp den på en hylla, så att jag inte når den.
Jag blir helt desperat och skriker:
- Men är du inte klok människa! Ge mig kryckan.
Tror också att jag skrek/frågade om ingen kunde säga var assistenten fanns.
Fick ingen vägledning och går vidare.
Kommer in i ett rum med sängar/bäddar i långa rader, där människorna från fikarummet verkar fortsätta sin rast.
De lägger sig i sängarna och drar filtarna över sig så att de inte syns och där ligger de och fortsätter
diskussionerna från fikarummet, utan att se varandra eller mig.
Jag följer deras exempel, lägger mig och drar en filt över huvudet och försöker kommunicera med dem.
Ingen svarar, men när jag går hör jag att de pratar om mig och härmar det jag sagt.
I dörröppningen på väg ut, ropar jag flera gånger att jag har hört precis allt.
Tror att jag vaknade sen.
Minns i alla fall ingen fortsättning.
Hu, säger jag bara vilken dröm.
Det var som om man inte fanns, ingen ville lyssna på en eller hjälpa en och jag kände inte igen mig någonstans.
Någon som drömt något liknande?
 
Min nya dator har förresten fått spel, jätteseg, kopplar knappt upp sig mot internet.
Det är inget fel på bredbandet, skriver på dotterns dator nu och den fungerar hur bra som helst.
Måste undersökas och jag drar mig för det.
Vill inte lämna in datorn där jag köpte den, stor elektronik/vitvarukedja, litar inte på att det blir bra.
Förmodligen skickar de iväg datorn någonstans och då har man ingen kontroll alls.
Hade ett långt samtal med dotterns pappa på telefon igår och han skulle försöka hjälpa mig på distans,
men vi kom ingenvart.
Det lutar nog åt att jag lämnar in datorn på den firma där jag lämnade in den gamla datorn som kraschade.
Det blir kanske lite dyrt, men det känns nödvändigt.
Kanske datorkrånglet fick mig att drömma konstigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0