Kunde ha petat på Jan Guillou
Gick på stan igår med dottern som ville köpa en vinterjacka.
På tonåringars vis är hon väldigt petig och kräsen, när det kommer till att välja kläder.
Dessutom är hon liten och späd och då är det inte så lätt att hitta sånt som passar.
Vi tittadeockså på NK:s julskyltning, så gott det nu gick.
Som vanligt var det stor trängsel kring skyltfönstren där.
Slank in på varuhuset, för att kolla deras klädavdelningar.
Hutlösa priser, men kvalitet, visst.
Hela varuhuset stank av Chanel n:o 5 och stämningen var lugn och sober.
Ingen jacka blev det, men vi. gick vidare till inredning.
Och vem sitter inte där på en stol, om inte självaste Jan Guillou?
Väntade på hustrun uppenbarligen, för hon dök upp strax efter.
Dottern och jag gick vidare till bokavdelningen.
Vi stannade till vid ett litet bord, där man bl.a. hade skyltat med Per Morbergs nya kokbok, som jag bläddrade i.
Vips dyker paret Guillou/Skarp upp igen och nu stod de alldeles intill oss.
Så nära att jag kunde ha stuckit pekfingret i sidan på J.G och sagt: "killevippen"
Vilket jag naturligtvis inte gjorde...
Vad nu det här hade med böcker och läsande att göra?
Men, jag bläddrade i en bok på NK:s bokavdelning och såg en författare.
Och är inte fru Skarp också någon slags skribent?
Min senaste lästa bok är Yarden av Kristian Lundberg, som f.ö. är en alldeles utmärkt författare.
Kristian Lundberg och Susanna Alakoski, kan man träffa i Aspuddens bokhandel på onsdag den 27/11 kl: 19:00,
då det är författarsamtal där.
Kan inte gå själv, tyvärr.
Har träning då.
OJ
Hans Lidman var/är visst en ganska känd författare och fotograf.
Han har gett ut många böcker och det finns ett sällskap uppkallat efter honom. Länk till Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Lidman
Han har gett ut många böcker och det finns ett sällskap uppkallat efter honom. Länk till Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Lidman
TRANROPET
av Hans Lidman
Folket i bilds förlag 1960
omslag/band Sonja Forsberg
En pärla som jag hittade bland min pappas böcker.
Kan inte minnas att jag nånsin hade sett den förut,
men sanningen att säga är att jag i yngre dagar inte
skulle ha intresserat mig för den här typen av böcker.
Men, med stigande ålder har jag blivit mer och mer
av en naturnörd eller naturälskare låter kanske bättre.
Jag tilltalas av hela estetiken i den här boken,
diskret beige omslag, med de känsliga teckningarna
av tranorna, vet ej om det är kol-, tusch- eller vad
det är för teknik.
Snyggt, i alla fall, tycker jag!
Boken handlar inte enbart om tranor som man kanske
skulle kunna tro, men titeln är ändå väl vald och poetisk bara den.
Författaren berättar om sina möten med naturen; djur, växtlighet,
årstidsväxlingar, väder och människans påverkan.
Skildringar av jakt och fisketurer är framträdande.
Han beskriver också möten med människor som lever och
verkar i den här miljön.
Boken illustreras av svartvita fotografier.
Det står ingenstans, men jag tror att fotografierna till
största delen är tagna av författaren själv.
Språket är vackert och person- och miljöbeskrivningarna
gör mig alldeles knäsvag, tar mig dit, där det hela utspelar sig.
Tidsepoken är naturligtvis alldeles främmande för dagens unga,
men jag känner mig hemma i miljöerna och händelserna i boken.
Det finns inte några lätt igenkänneliga ortsnamn, men jag ska
googla på författaren och se vad jag kan hitta!
Jag kan verkligen rekommendera den här boken!
Kanske finns den att låna på bibliotek?
Eller möjligen få tag på genom något antikvariat?
Lycka till om du försöker!
Fotade av bilder från boken. Kvaliteten blev förstås inte så bra, men man kan ändå få en uppfattning
om vad som väntar en i boken. Klicka på bilderna så förstoras de.
Lästorka
Längesedan jag besökte biblioteket nu.
Har inte tid.
Måste ändå läsa.
Får botanisera i bokhyllan.
Om man tar böcker som det gått tillräckligt
lång tid sedan man läste,
blir det ju som att läsa en ny bok?
Nästan.
Plöjde igenom P-A Fogelströms Stad-serie.
Roligt att läsa om.
Hittade en annan Stockholmsskildring,
den om Catrin Ambrosia, av Alice Lyttkens.
Tyvärr, har vi inte hela serien.
Får försöka hitta dem och läsa senare.
Idag tog jag en gammal bokklubbsbok,
Arvssynder av Lisa Alther.
Har inte så många minnesbilder av den,
så det blir nog bra.
Väntar också på ett bokpaket från Bokus.
Några heta lästips från er?
Julklappstips?
En samling julsagor och jul-
sånger med hög mysfaktor.
Fina illustrationer.
Berättelser av bl. a Astrid Lindgren
och Alf Pröysen.
Rekommenderas!
Nedlagt
projekt, är min årsboklista som jag så
optimistiskt inledde i januari.
Inte för att jag inte vill.
Det skulle verkligen vara roligt och intressant
att ha koll på hur många och vilka böcker man
läser under ett år.
Nej, problemet är att jag är alldeles för ostrukturerad.
Jag glömmer bort att lägga in titlarna.
Senilitet, kanske det kallas?
Januarilistan, klarade jag av utan problem.
I februari, noterade jag bara två böcker.
Kanske berodde det på att den ena boken var
så lång (över 1000 sidor)?
Eller, om jag läste flera, glömde jag kanske
att skriva in dem?
Under mars månad, hade jag skrivit in tre titlar,
varav en också var en övertusensidorskoloss.
Sen blev det helt enkelt inget mer.
Med listan alltså.
Läser gör jag ju hela tiden.
Kanske jag försöker igen efter nyår...
Senast lästa bok: Vänner och älskare av Theodor Kallifatides (Albert Bonniers förlag 2008)
Kallifatides, är verkligen en svenska språkets mästare, så grek han är.
Innehållet i den här romanen, griper dock inte tag i mig.
Pågående bok: Rapport om Adam av Jean-Marie Gustave Le Clézio (Norstedts förlag 2008)
Boken utkom första gången 1966 och är Le Clézios debutroman
och blev tydligen hyllad och uppmärksammad då.
Har inte hunnit så långt i handlingen ännu, men inledningen var snårig.
Tycker inte heller om huvudpersonen, Adam,
som verkar vara störd och känslokall.
Får se om jag ändrar mig, när jag läst ut boken...
Har förut läst Skattsökaren av Le Clézio och tilltalades mycket av den.
Känner mig därför lite besviken på denna bok.
optimistiskt inledde i januari.
Inte för att jag inte vill.
Det skulle verkligen vara roligt och intressant
att ha koll på hur många och vilka böcker man
läser under ett år.
Nej, problemet är att jag är alldeles för ostrukturerad.
Jag glömmer bort att lägga in titlarna.
Senilitet, kanske det kallas?
Januarilistan, klarade jag av utan problem.
I februari, noterade jag bara två böcker.
Kanske berodde det på att den ena boken var
så lång (över 1000 sidor)?
Eller, om jag läste flera, glömde jag kanske
att skriva in dem?
Under mars månad, hade jag skrivit in tre titlar,
varav en också var en övertusensidorskoloss.
Sen blev det helt enkelt inget mer.
Med listan alltså.
Läser gör jag ju hela tiden.
Kanske jag försöker igen efter nyår...
Senast lästa bok: Vänner och älskare av Theodor Kallifatides (Albert Bonniers förlag 2008)
Kallifatides, är verkligen en svenska språkets mästare, så grek han är.
Innehållet i den här romanen, griper dock inte tag i mig.
Pågående bok: Rapport om Adam av Jean-Marie Gustave Le Clézio (Norstedts förlag 2008)
Boken utkom första gången 1966 och är Le Clézios debutroman
och blev tydligen hyllad och uppmärksammad då.
Har inte hunnit så långt i handlingen ännu, men inledningen var snårig.
Tycker inte heller om huvudpersonen, Adam,
som verkar vara störd och känslokall.
Får se om jag ändrar mig, när jag läst ut boken...
Har förut läst Skattsökaren av Le Clézio och tilltalades mycket av den.
Känner mig därför lite besviken på denna bok.
Ny länk
Upptäckte att länken till Boktokig i förra inlägget var felaktig.
Nu är det fixat!
Nu är det fixat!
Den stygga flickans rackartyg
av Mario Vargas Llosa (årets Nobelpristagare i litteratur)
och pocketen Igelkottens elegans, fick jag i mitt Bokuspaket idag.
Nu ska det läsas!
Den stygga flickans rackartyg
är förresten bokcirkelbok hos Boktokig
Vi bokchattar söndag 28/11.
Kom med och läs!
Anmäl dig hos Boktokig!
och pocketen Igelkottens elegans, fick jag i mitt Bokuspaket idag.
Nu ska det läsas!
Den stygga flickans rackartyg
är förresten bokcirkelbok hos Boktokig
Vi bokchattar söndag 28/11.
Kom med och läs!
Anmäl dig hos Boktokig!
Äntligen
har jag läst ut den här tjocka kolossen
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
Albert Bonniers förlag 2009
Boken innefattar 662 sidor och ja, jag har läst böcker med betydligt
fler sidor, så varför kändes den här boken så mycket längre
och varför tog det så lång tid att läsa den?
Kommer inte ihåg exakt, men jag har säkert hållit på med den i ett par veckors tid.
Har m.a.o inte läst så många sidor åt gången.
Kanske borde tillägga att en del sidor utgör beskrivning av romanfigurerna,
kartor, dokument etc.
Handlingen utspelar sig i Lodz, en Polsk stad där nazisterna
inrättade ett getto under andra världskriget.
Innehållet i boken är baserat på Gettokrönikan, ett drygt 3000 sidor
långt dokument som skrevs av anställda på gettots arkivavdelning.
Boken är mycket välskriven och miljö och personer beskrivs
så att man tydligt ser dem framför sig, vilket tilltalar mig som läsare
oerhört mycket.
Man får verkligen inblick i de hårda och omänskliga förhållanden
som judarna levde i under nazismen.
Författaren ska också ha en eloge för,
hur han lyckats att framställa en roman ur dessa torra fakta,
hur han har kunnat levandegöra personerna.
Gettot styrs med järnhand av judeäldsten, eller Ordföranden som han också kallas.
Mordechai Rumkowski är hans egentliga namn.
Han styr över allt som sker i gettot och till sin hjälp har han många medarbetare.
Deras funktion är att övervaka allt arbete i de fabriker som ska förse nazisterna
med allt de behöver för både civila och militära ändamål.
Ordföranden själv, är givetvis underställd nazisterna
och försöker (?) förhandla med dem i olika frågor som rör gettot.
Man får dock inte klart för sig om han verkligen är så naiv,
att han inte förstår vad som händer med de människor som "förflyttas" från gettot.
Eller är han bara smart och iskall?
Säkert är i alla fall, att han och hans familj och en del andra är priviligierade
och lever ett helt annat liv än den stora massan i gettot.
Längre fram i handlingen, får man också reda på något som gör att man
får verklig avsmak för denne man.
Om det som påstås är sant eller om det är författarens fria skapande, låter jag vara osagt.
Personerna som passerar revy i boken är många och det
är lite svårt att hålla isär dem.
Kanske för att de inte återkommer så ofta och kanske för att
historien i sig är svår att foga samman till en roman.
Enligt mitt tycke borde innehållet ha kortats av till hälften, för att passa i romanform.
Eländet, läs judeutrotningen och vad som föregick den, blir inte mer gripbart
för att man frossar i det.
Som en faktabok, hade det varit mer befogat med denna omfattning.
Som kvällslektyr, var det TUNGT.
Ändå rekommenderar jag boken, pga det rika språket och de målande
beskrivningarna av miljön.
Till sist, kan jag inte låta bli att göra en reflektion:
Idag har vi nog, trots all historieundervisning och all information,
svårt att förstå vilka fasor både judar och andra folkgrupper utsattes för
av nazisterna.
Med den bakgrunden, är det än svårare att förstå hur den Israeliska staten
resonerar när de bygger bosättningar på Västbanken och stänger in det Palestinska
folket i vad som påminner en hel del om de koncentrationsläger som nazisterna inrättade.
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
Albert Bonniers förlag 2009
Boken innefattar 662 sidor och ja, jag har läst böcker med betydligt
fler sidor, så varför kändes den här boken så mycket längre
och varför tog det så lång tid att läsa den?
Kommer inte ihåg exakt, men jag har säkert hållit på med den i ett par veckors tid.
Har m.a.o inte läst så många sidor åt gången.
Kanske borde tillägga att en del sidor utgör beskrivning av romanfigurerna,
kartor, dokument etc.
Handlingen utspelar sig i Lodz, en Polsk stad där nazisterna
inrättade ett getto under andra världskriget.
Innehållet i boken är baserat på Gettokrönikan, ett drygt 3000 sidor
långt dokument som skrevs av anställda på gettots arkivavdelning.
Boken är mycket välskriven och miljö och personer beskrivs
så att man tydligt ser dem framför sig, vilket tilltalar mig som läsare
oerhört mycket.
Man får verkligen inblick i de hårda och omänskliga förhållanden
som judarna levde i under nazismen.
Författaren ska också ha en eloge för,
hur han lyckats att framställa en roman ur dessa torra fakta,
hur han har kunnat levandegöra personerna.
Gettot styrs med järnhand av judeäldsten, eller Ordföranden som han också kallas.
Mordechai Rumkowski är hans egentliga namn.
Han styr över allt som sker i gettot och till sin hjälp har han många medarbetare.
Deras funktion är att övervaka allt arbete i de fabriker som ska förse nazisterna
med allt de behöver för både civila och militära ändamål.
Ordföranden själv, är givetvis underställd nazisterna
och försöker (?) förhandla med dem i olika frågor som rör gettot.
Man får dock inte klart för sig om han verkligen är så naiv,
att han inte förstår vad som händer med de människor som "förflyttas" från gettot.
Eller är han bara smart och iskall?
Säkert är i alla fall, att han och hans familj och en del andra är priviligierade
och lever ett helt annat liv än den stora massan i gettot.
Längre fram i handlingen, får man också reda på något som gör att man
får verklig avsmak för denne man.
Om det som påstås är sant eller om det är författarens fria skapande, låter jag vara osagt.
Personerna som passerar revy i boken är många och det
är lite svårt att hålla isär dem.
Kanske för att de inte återkommer så ofta och kanske för att
historien i sig är svår att foga samman till en roman.
Enligt mitt tycke borde innehållet ha kortats av till hälften, för att passa i romanform.
Eländet, läs judeutrotningen och vad som föregick den, blir inte mer gripbart
för att man frossar i det.
Som en faktabok, hade det varit mer befogat med denna omfattning.
Som kvällslektyr, var det TUNGT.
Ändå rekommenderar jag boken, pga det rika språket och de målande
beskrivningarna av miljön.
Till sist, kan jag inte låta bli att göra en reflektion:
Idag har vi nog, trots all historieundervisning och all information,
svårt att förstå vilka fasor både judar och andra folkgrupper utsattes för
av nazisterna.
Med den bakgrunden, är det än svårare att förstå hur den Israeliska staten
resonerar när de bygger bosättningar på Västbanken och stänger in det Palestinska
folket i vad som påminner en hel del om de koncentrationsläger som nazisterna inrättade.
Mannen under trappan
av Marie Hermansson
Bonniers förlag 2005
Läste nyligen den här boken.
En underlig historia om Fredrik, akademiker, med ett
tryggt arbete som näringslivssekreterare i en mindre kommun.
Han är gift med Paula som är konstnär och tillsammans har
de två barn.
De har nyligen flyttat in i ett fint gammalt trähus med glasveranda,
nyrenoverat och med alla bekvämligheter.
Huset som är vackert beläget ute på landet,
kom de över relativt billigt och affären var snabbt avklarad.
Lite för snabbt kanske, med tanke på vad som hände sedan?
En natt, när Fredrik som har vissa sömnproblem, har gått upp
och är ensam vaken i huset, möter han plötsligt en främling.
En liten luggsliten man som påstår att bor under trappan.
Hans namn är Kwådd.
Även om Fredrik blir en smula upprörd just då,
glömmer han snart händelsen.
Kanske var det bara en dröm?
Eller inte...
Kwådd kommer att påverka familjens liv allt mer
och inget blir någonsin mer sig likt.
Lite obehaglig bok som väcker många tankar,
men är klart läsvärd!
Har själv en trappskrubb,
men har ännu inte
mött någon "Kwådd".
Edens bakgård
av P.C Jersild
Fri Tanke förlag 2009
Roland är en alkoholiserad uteliggare som
vandrar omkring på Stockholms gator.
En dag hittar han en plånbok som gör att
hans liv får en ny vändning.
I plånboken finns ett presentkort till
ett minst sagt mystiskt företag,
ett presentkort som Roland bestämmer sig för att utnyttja.
I samma veva blir Roland "handplockad" av en man som
säger sig ha ett erbjudande till honom.
Roland tvekar först, men går så småningom med på
att ta del av vad erbjudandet innebär.
I boken snuddar Jersild vid uteliggarens världar och miljöer,
platser som vi läsare aldrig ser eller upplever.
Platser som jag hade velat se mer av i boken,
men det var nog aldrig syftet.
Istället får man följa Rolands väg därifrån,
men inte in i samhället utan in i en slags pseudovärld.
Vill inte avslöja för mycket av handlingen,
men jag tyckte att det var både spännande
och intressant.
Jersild har ju tidigare skrivit om Storebrorssamhället
och den här boken ger en känsla av fortsättning på det temat.
Läsvärd!!!
Utrensning
av Sofie Oksanen
Albert Bonniers förlag (2010)
Kom på att det var länge sedan jag la in någon bokrecension här,
så det kanske kan passa med ett boktips så här i semestertider?
Måste erkänna att jag inte var så lockad av att läsa denna bok,
ämnet verkade mer än lovligt trist.
Hade också sett författaren i en intervju på tv, i samband med att
boken kom ut och hon tycktes mig som en udda och lite konstig figur.
Tur att jag övervann mina fördomar då,
för boken var verkligen en positiv läsupplevelse.
Positiv i den bemärkelsen, att Sofi Oksanen
verkligen kan konsten att berätta en historia.
Själva historien i sig, är däremot djupt tragisk på flera plan.
Huvudkaraktärerna är Zara (Natasja), en ung rysk kvinna med
estniskt påbrå som hamnat i traffickingträsket
och Aliide, en gammal estniska som arbetade som angivare under Sovjetregimen.
I inledningen möts de två, när Aliide en morgon hittar Zara på gårdsplanen
utanför sitt hus, i ett uselt skick.
Man får följa de bådas historier, Zaras i nutid (1990-tal) och
Aliides från ungdomen och fram till när hon träffar på Zara.
Zara är systerdotterdotter till Aliide, men vill inte berätta detta
då Aliide reagerat negativt, efter att Zara ställt frågor om ett foto
på Aliide och hennes syster Ingel (Zaras mormor) från ungdomsåren.
Aliide hävdar att hon inte har någon syster.
I ungdomen var Aliide förälskad i Hans.
Hans, i sin tur förälskade sig i och gifte sig med Ingel.
Deras äktenskap, blev en svår plåga för Aliide som gjorde
allt för att få Hans uppmärksamhet, utan att lyckas.
Så småningom, gifte hon sig med den ryske partifunktionären Martin.
Hans som är med i motståndsrörelsen, tvingas hålla sig gömd
och Ingel och dottern Linda blir deporterade till Sibirien.
Bit för bit nystas trådarna upp och väven binder ihop
de olika ödena i berättelsen.
Förvånansvärt hur Oksanen som är född 1977,
fått idén att skriva denna historia och än mer
hur hon tillskansat sig kunskaper om förhållandena
i Estland, då och nu.
Visserligen har (tror jag) någon av hennes föräldrar
estnisk bakgrund, men ändå???
Hon måste ha gjort grundlig research.
Sättet att berätta är också speciellt och språket
(översättningen också?) är utsökt.
Tycker också mycket om Oksanens beskrivning av miljöerna.
Är ju själv lite av en nörd, just när det gäller miljöbeskrivningar.
Vill gärna "se" miljön framför mig.
Sätter aldrig betyg på de böcker jag läser,
men däremot kan jag rekommendera dem -
och det gör jag med Utrensning.
Bedöma den, det får Du göra själv!
Apropå kungliga bröllop
Ni måste läsa Åke Forsmarks sanslöst roliga och självupplevda
serieföljetong!
Börja bara i rätt ordning och bläddra uppåt i bloggen.
Första avsnittet heter "Bröllopsspecial-Kungabröllop".
Åkes blogg illustreras för det mesta av seriestrippar.
Träffsäkra och alltid med en lustig knorr.
Läs och låt er roas!
serieföljetong!
Börja bara i rätt ordning och bläddra uppåt i bloggen.
Första avsnittet heter "Bröllopsspecial-Kungabröllop".
Åkes blogg illustreras för det mesta av seriestrippar.
Träffsäkra och alltid med en lustig knorr.
Läs och låt er roas!
Nu har jag blåläst hela dagen
i PO Enquists Ett annat liv.
I morse var jag bara på sidan 84.
Hann inte riktigt hela klart, hade 13 sidor kvar
när bokchatten hos Boktokig skulle börja nu i kväll.
Chattade ändå med Boktokig och Y-fronten av hjärtans lust.
För övrigt har helgen varit regnig, kall och blåsig.
Tog ändå en tur till stan igår,
måste köpa pellets till värmepannan.
Trodde att man skulle kunna sluta elda nån gång,
men nej!
Blir riktigt kyligt om nätterna annars.
Var på tjejmiddag hos en god vän igår.
Riktigt trevligt.
Jämfört med att halvsova i soffan framför tv:n.
Vädret, gör en sur bara.
Måste dock ta en promenad nu.
Har inte varit ute på hela dan.
I morse var jag bara på sidan 84.
Hann inte riktigt hela klart, hade 13 sidor kvar
när bokchatten hos Boktokig skulle börja nu i kväll.
Chattade ändå med Boktokig och Y-fronten av hjärtans lust.
För övrigt har helgen varit regnig, kall och blåsig.
Tog ändå en tur till stan igår,
måste köpa pellets till värmepannan.
Trodde att man skulle kunna sluta elda nån gång,
men nej!
Blir riktigt kyligt om nätterna annars.
Var på tjejmiddag hos en god vän igår.
Riktigt trevligt.
Jämfört med att halvsova i soffan framför tv:n.
Vädret, gör en sur bara.
Måste dock ta en promenad nu.
Har inte varit ute på hela dan.
Slött värre idag
(Clip-art bild)
Inte kommit utanför dörren...
Läst ut Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
och börjat på Ken Folletts En värld utan slut.
Ann Heberleins bok var ju så otroligt sorglig och utan hopp.
Självutlämnande och gav en insikt i hur det är att leva med djup depression.
Måste säga att jag missat henne som person i tv och tidningar,
debattprogram och artiklar.
Hela boken var som ett självmordsbrev.
Måste googla henne och se om hon fortfarande lever?
Städat sovrummet också.
Det var välbehövligt, kan jag säga.
Dammråttorna började se anklagande på mig.
Tvättat lite kläder.
Ätit middag.
Bokchattat med Boktokig om
Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren.
Som vanligt, väldigt trevligt.
Skulle vara ännu roligare om flera ville vara med?
Var håller ni hus alla läsande människor?
Nu gäller det att tagga ner och vila inför den nya veckan...
Ses.
Svärdet och spiran
Av Ken Follett (Bonnier pocket 2009).
Första utgåva Albert Bonniers förlag 1992.
Originalets titel: The pillars of the Earth (London 1989)
I julas fick vi (mina kollegor & jag) en julklapp av chefen.
Varsin bok.
Min bok hette En värld utan slut av Ken Follett.
När jag tittade i förord och baksidestext, upptäckte jag
att den var en fortsättning på Svärdet och spiran.
Kunde inte med att läsa "del två" först så jag skickade raskt
efter första delen, vilken är den enda jag läst av de två.
Hittills.
Inte för att jag inte vill läsa andra delen, för det vill jag!
Men, de är riktiga tegelstenar.
Svärdet och spiran är 1041 sidor lång och kräver sin tid.
Ken Follett är mest känd för sina spionromaner, bl.a Nålens öga.
Det här är något helt annat;
en historisk roman med handlingen förlagd i det medeltida England.
Huvudkaraktärerna är munken Philip, som blir prior (föreståndare)
i ett kloster och byggmästaren Tom, vars vägar korsas och kommer
att följa varandra under många år.
Philip, vill låta bygga en katedral i staden Kingsbridge och tar hjälp av Tom.
Samtidigt pågår strider mellan kungen och olika stormän.
Missväxten ger hungersnöd och maktens män styr samhället med järnhand.
Kyrkan är inte alltid de fattigas vän.
Den sluge biskopen Waleran,gör allt för att tillskansa sig makt och rikedomar för egen vinning
och kohandlar med den som bäst passar hans syften för dagen.
P.g.a bokens längd, tar den sin tid att läsa.
Det är dock väl utnyttjad tid.
Ken Follett, verkar ha gjort grundlig research och tagit god tid på sig i skrivandet.
Historien är väl berättad och med tydliga, bildlika beskrivningar av både
personer och miljöer och det tilltalar ju mig oerhört mycket.
Man behöver inte heller vara speciellt historiskt intresserad eller kunnig (det är inte jag),
för att läsa den här boken.
Handlingen är mycket spännande, men har man en historisk inblick kanske den
blir ännu bättre? Vad vet jag?
Vill verkligen rekommendera denna bok, en riktig läsupplevelse.
Ser fram emot del två (julklappen).
Rondine
Lästa böcker 2010
Januari
Hornsgatan av Ernst Brunner 366 sid.
Aldrig fucka upp av Jens Lapidus 498 sid.
Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser 282 sid.
Kulla-Gulla stretar vidare: lägesrapport vid 60+ av Cecilia Hagen 348 sid.
Öde av Christine Falkenland 136 sid.
På landet i Paris av Herman Lindqvist 164 sid.________
S:a 2002 sid.
Hallå gott folk!
Har från nyår börjat bokföra mitt läsande.
Inte SÅ imponerande som vissa andras läsmängd...
En avverkad hittills i februari (1041 sidor) och en på gång.
Kanske ökas takten framöver, vem vet...?
Framför datorn nu, en stunds avkoppling efter arbetsveckan.
Fackkurs igår, i trevliga kollegors sällskap.
Heldag med fika-lunch-fika.
Om arbetstid, lärarplanering, budget, (död-) läget i avtalsrörelsen mm.
Nu gäller det att vässa argumenten, mot 0-avtal!
Tel.samtal från min gamle far igår kväll.
Han undrade hur vi har klarat vinterkylan, med uppvärmning, vattenledningar och snöskottande...
Som kallast har han haft -36 grader, där uppe i de djupa skogarna.
Kunde inte skryta med mer än hälften av den temperaturen.
Har inte blivit insnöad heller och värmen och vattnet har klarat sig bra.
Däremot fick dottern stanna hemma från skolan en dag i förra veckan,
då skolbussen inte gick pga vädret.
En kollega blev insnöad i två dagar och kom inte ut på allmän väg.
Den som skötte snöröjningen på deras lilla tillfartsväg, fick haveri på sin traktor.
Ikväll blir det tacosmiddag och Let´s dance.
Hur ser er fredagskväll ut?
Rondine
Nästa bokcirkelbok
heter: Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren.
Vi bokchattar om den om ungefär en månad (?)
hos Boktokig.
Anmäl dig hos henne och kom med och läs Du också!
Vi brukar ha väldigt trevligt!
Rondine
Vi bokchattar om den om ungefär en månad (?)
hos Boktokig.
Anmäl dig hos henne och kom med och läs Du också!
Vi brukar ha väldigt trevligt!
Rondine
Har bokchattat ikväll
om denna bok hos Boktokig.
Vi hade tekniska problem,
men det löste sig ändå.
Vi var tre som "pratade" om boken och det var som vanligt, jättetrevligt!
Detta var tredje boken/tillfället och vi har aldrig varit fler än tre,
men det skulle vara roligt att få fler deltagare.
Nästa bok, bestäms imorgon kväll.
Vi brukar ha ungefär en månad på oss att läsa.
Om boken kan sägas att den är en modern Södermalmsskildring,
varvat med lite historiska detaljer.
Handlingen utspelar sig i konstnärs-/kulturkretsar.
Vad man tycker om boken, är upp till var och en.
Jag läste den med största nöje!
Vill du vara med i nästa bokcirkel, gå in och anmäl dig hos Boktokig.
Länk i marginalen, nere till höger.
Rondine
Läst under ledigheten...
Ett relationsdrama om Anna och Mats som är gifta med varandra.
Familjen som också inkluderar de två barnen, ska åka till Sicilien på semester
i ett försök att lappa ihop äktenskapet och stärka familjen.
Allt går dock överstyr, för denna dysfunktionella familj.
De konflikter och kommunikationsproblem som redan finns
mellan de båda vuxna, förstärks och kommer i dagen ytterligare.
Mellan dem finns barnen, fångna i sina lojaliteter till föräldrarna.
Sebbe, 11 år,stänger in sig i sina känslor och Molly som är 7,
är den som kan känna av stämningar och försöker medla mellan familjemedlemmarna.
Hemma i Stockholm har Anna, genom sitt arbete som medförfattare
av en livsstilsbok (inredning/mat),stött på inredningssnickaren Karry.
Hos väninnan/kollegan Lisa , som står för foton, recept och tillhandahåller
miljön i sin villa för boken, har Anna mött Karry vid flera tillfällen.
De har småflirtat och bytt mobilnummer med varandra.
Under Siciliensemestern har Anna sms-kontakt med Lisa om nya projekt som hon får idéer till.
Hon får en ingivelse och skickar ett sms även till Karry som svarar snabbt.
Sms-trafiken dem emellan fortsätter och utvecklas till grova sexuella anspelningar.
Anna stjäl sig till egen tid så fort hon kan, för att kunna sms:a.
Två unga svenska tjejer semestrar på samma hotell som familjen och bekantar sig
med dem.
Det blir svårt för Anna och Mats att hålla fasaden och konflikterna trappas upp...
Sträckläste den här boken, då jag verkligen fångades av historien.
Har aldrig tidigare läst något av författaren, Helena von Zweigbergk som också är journalist -
bara sett henne i olika mediasammanhang i tv.
Därför blev jag väldigt förvånad över hur insiktsfullt (?) hon skriver
om ett känsligt ämne som detta.
Dialogerna, händelserna, allt verkade mycket trovärdigt
och man (jag) fick en stor klump i halsen när jag läste denna bok.
Rekommenderar den verkligen!
Har nu börjat läsa den betydligt lättsammare boken Hornsgatan, av Ernst Brunner
som också är cirkelbok denna månad hos Boktokig.
Kom med i bokcirkeln du också!
Rondine
